Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Proserpina kunde icke taga afsked af den
stackars kung Pluto utan att känna en viss
sorg; det hade ni väl knappast tänkt eder, hon
förebrådde sig också sjelf att hon ingenting sade
med afseende på granatäpplet. Ja, hon till och
med fällde #en tår eller två då hon tänkte på
hur ensligt och tröstlöst detta stora slott måste
förefalla honom oaktadt all dess glans; när hon
icke mera var der, hon, den enda milda strålen
från öfververldens milda ljus som hade trängt
ditned, fastän ditkommen med våld, det är sannt
men denna strålen hade endast blifvit jorden
frånröfvad på grund af den beundran som den
hade ingifvit. Jag skulle icke vara i stånd till
att upprepa huru mycket saker hon kunde hafva
sagt till herrskaren öfver jordens gömda skatter,
om icke Merkurius hade skyndat på resan.
”Kom! kom fort!“ hviskade han henne i
örat, “eller hans majestät kan återkalla sitt
suveräna beslut. Akta dig framför allt för att
nämna hvad man har bragt dig på guldtallriken.“
De hade snart öfverskridit den beryktade
bommen och lemnade Cerberus bakom sig helt
ursinnig, låtande höra ett tredubbelt skällande.
Derefter visade de sig åter på jordens yta. Hvilken
herrlig anblick! Efter hand som Proserpina skred
fram, framspirade gröngräset på ömse sidor om
vägen. Ofverallt, der hon satte foten, visade
sig en nyss utslagen blomma. Violerna kommo
fram som genom förtrollning. Kornet och
gräset sågs nu hafva en tio gånger större kraft än
någonsin förut, för att ersätta den grufliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
