Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bruna ögon, hvilka voro fulla af välvilja. ”Laga
blott att Pelias får se din nakna fot, så skall
han blekna af fasa, det lofvar jag dig. Duskall
gå den vägen. Gå, min* käre Jason, min
välsignelse följer dig. Sedan, när du har bestigit
din tron, kom då ihåg den gamla gumman som
du bar öfver floden.”
Efter att hafva sagt dessa ord gick hon
vacklande bort och skickade honom ett
afskeds-leende, under det hon än en gång vände sig
om. Antingen nu glansen af hennes vackra
stora bruna ögon gaf Jason ett visst intresse
för henne eller också det var ett annat skäl,
säkert är det att den unge mannen fann
någonting ädelt och majestätiskt i hennes person, och
att hennes rörelser, oaktådt hennes vacklande
gång och lidande utseeende, utmärkte sig
genom ett behag och en värdighet, som måste
komma jordens alla drottningar att förtvifla af
-afund. Hennes påfogel, som nu hade hoppat
ned ifrån hennes axel gick bakom henne och
kråmade sig stolt, medan den utbredde sin
praktfulla stjert, troligtvis för .att hans herrskarinnas
räddare skulle beundra den.
Då den gamla damen och hennes
favorit-fogel hade hunnit ett bra stycke på väg,
fortsatte den resande sin kos. Efter en bra lång
vandring kom han till en stad som låg vid
foten af ett berg och icke långt från hafvets
kuster. I stadens omgifning syntes en oräknelig
skara, icke blott män och qvinnor, utan också
barn, alla i deras vackraste, kläder, ögonsken-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
