Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jättelika, sekelgamla stam, frågade han den hvad
som ännu återstode för honom att göra.
Pénna gången var det icke en så allmän
rörelse ibland bladen. Men efter några
ögonblick upptäckte Jason, att löfvet på en stor gren
skälfde öfver hans tufvud, som om vinden
isynnerhet hade utvalt denna gren till föremål för
sin lek under det att de andra delarne af
trädet befunno sig i fullkomligt lugn.
“Skär litaf mig!“ sade grenen, så snart som
den kunde tala tydligt: “Skär utaf mig! skär
utaf mig och gif mig formen af ett hufvud, så
att jag kan pryda fören på din gal ej a.“
Jason tog då grenempå ordet och hade snart
skurit af den. En bildskärare der i
grannskapet blef antagen till att utföra arbetet. Det
var en rätt skicklig konstnär, som redan hade
utskurit flera qvinnofigurer i träd, ungefär af
samma storlek som de, hvilka vi i vara dagar
se anbragte på skeppens galiioner, med deras
stora ögon helt stela och utan att någonsin
blinka, huru häftigt än de fraggiga vågornas
stöt månde vara. Men det var märkvärdigt nog,
konstnären förnam genast att en osynlig makt
förde hans hand, och att dennas verktyg
fulländade detta arbete i hvars frambringande hans
konstnärsegendomlighet icke hade någon del,
med ett mästerskap af hvilket han enligt sitt
eget erkännande icke sjelf var i besittning. Då
arbetet ändtligen var färdigt, föreställde det en
skön och behaglig qvinna med en hjelm
påhuf-vudet, från hvilket långa lockar böljade ned öf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
