Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
aktlät att i en enda munsbit sluka alla dem
som vågade sig i dess närhet.
”Det finnes ännu andra svårigheter,”
fortforo prinsarna. ”Men är icke redan den första
ett tillräckligt hinder? Tro* oss, tappre Jason,
vänd om igen! Snart skall det vara för sent.
Våra hjertan blöda vid tanken på att du och
dina 49 kamrater skulle blifva dömde att
uppslukas af denne afskyvärde drake.”
”Mina vänner,” svarade Jason lugn, ”jag
förvånar mig icke öfver, att ni finnen detta
vidunder så förfärligt. Från eder spädaste
barndom hafven ni mottagit detta intryck, och ännu
i dag kännen ni eder betagna af den samma
rädsla, likasom barn, hvilka deras amma liar
skrämt genom berättelser om varulfvar och
spöken. Men enligt min åsigt är draken icke alls
någonting annat än ett temmeligen stort
krypdjur, som har mindre utsigt att sluka mig i en
enda munsbit än jag har till att af hugga hans
värajeliga hufvud och derpå utplundra det. Hvad
så än sker, hvar och en får för mig gerna draga
sig tillbaka, men jag sjelf vill antingen aldrig
återse Greklands sköna himmel eller också vill
jag föra det gyllene skinnet hem med mig.”
”Vi vilja alla följa dig!” ropade enhälligt
hans 49 kamrater. ”Låtom oss genast bestiga
vår gal ej a och ifall draken väntar oss till sin
frukost, så väl bekommet!”
Och Orpheus, hvars vana det var att sätta
alla sinnesrörelser och alla berättelser i musik,
komponerade vid detta tillfälle en storartad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
