Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en mans höjd något längre borta i det inre af
skogen. Det var det gyllene skinnet.
Jason gick några steg framåt och stadnade
derpå, försjunken i en slags hänryckning.
“Hvilket majestät! hvilken prakt!“ utropade
han full af förtjusning. “Låt mig få nalkas
detta strålande byte och taga det i besittning!“
“Vänta!“ sade hans följeslagarinna, hållande
honom tillbaka. “Har du då glömt, att denna
skatt har en väktare?“
Saken var den, att hjelten, hänryckt af sina
förhoppningar och nära sina önskningars mål,
icke mera tänkte på den förskräcklige draken.
Snart inträffade emellertid en omständighet, som
påminde honom om de faror, hvilka ånyo
hotade honom. En antilop, hvilken utan tvifvel
blef bedragen af denna syn och tog den för att
vara den uppgående solen, ilade springande
genom skogen. Den for som en pil bortemot den
lysande punkten. I samma ögonblick hördes ett
förskräckligt hväsande. Draken lösgör sin kropp
ifrån trädstammen, kring hvilken den hade snott
sina fjällbetäckta ringar, utsträcker sitt
ofantliga hufvud och antilopen försvinner
ögonblickligen i hans förskräckliga käftar.
Vidundret tycktes då hafva en aning om
att en annan lefvande varelse befann sig i dess
närhet. Detta spensliga bytet sporrade
troligtvis dess glupskhet; det sträckte ut sitt
veder-styggliga hufvud åt alla håll, förlängde sin lials
på ett fa sa väckande sätt och nosade här och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
