Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Digte - Luren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
Helene satte den til sin Mund,
Og Toner fra Hjertets inderste Grund
Om hendes ængstelse taled;
I Stormen, som nn sra Luren led,
En Rost sra Himlen om hendes Nsd
Til Einars Hjerte neddaled.
Ung Einar slumred paa simpelt Stråa,
Men stjsnt og herligt han drsmte derpaa,
Til Luren haude han lyttet.
Da klinger det i den tause Natur,
Hvad! lyder atter Helenes Luur?
Og har den ei Tone byttet?
Han lytter en Stund, saa springer han op,
Han seer en Flamme paa Fjeldets Top
Og gjcetter sig grant til Resten,
Saa tager han ned fra sin Hyttes Vceg
Sin Ore med den skarpeste Eg
Og farer afsted som Blcesten.
Fsrst iler han ind paa Gaarden Bo:
Op Guldbrand! Dalens voeneste Ms
Din Datter er stcedt i Fare!
Helenes Brsdre! Tag Oxen fat!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
