Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tö mitz retfek.
Och det vardt morgon och afton den tredje dagen,
och hans höghet regerade icke denna natt, utan sof.
Rördrommen lät icke höra sig, och alla de spöken, som
annars brakade bedrifva sitt ofog i slottet i Neu-Strelitz, hade
denna natt fått sysselsättning på annat håll.
Följande morgon kom kammartjänaren Rand ned till
prinsessan Kristel och sade: »Gud vare lof! I natt ha vi
sofvit lugnt och ha fått regera i fred, och i dag skola vi
fara västerut till Neu-Brandenburg, sedan ha vi passerat
igenom hela vårt rike.»
Och prinsessan Kristel sade: »Det gifve Gudl — Då
får han lugn; han är en alltför kraftig regent.»
Tre timmar därefter foro de till Grankrogen vid
Neu-Brandenburg, och eftersom Sachtlebens gamle Brunte nu ej
förmådde mera, så att värdshusvärden måste spänna för en
af sina hästar, gick hans höghet fram och tillbaka utanför
dörren och såg bort öfver den vackra sjön in i
Broda-skogen och sade till sin Kristel på högtyska — ty
värdshus-madamen stod bredvid, och han måste därför visa systern
de hertigliga ärebetygelserna —: »Ers höghet, hvad menar
ni? Om vi skulle bygga oss en ’Belvedere’ där borta på
andra sidan om sjön?»
Prinsessan Kristel ville svara, men Rand kom henne i
förväg och sade: »Ers höghet har alltid rätt, vi måste ha
oss en Bellvidärl — Det ha alla höga herrskaper utom vi.»
Hans höghet sade: »Rand har rätt.» Och därmed
körde de in i Neu-Brandenburg.
Då han kommit in i denna sitt rikes pärla och hunnit
fram till torget, ropade han ut ur den förgyllda vagnen:
»Rand, Jockum Bönhas skall hålla!» Därmed steg han med
sin syster Kristel ut ur vagnen. Rand klef ned från
kuskbocken, och de tre lakejerna gingo ned från platsen där
bak; de båda löparna. Halsband och Fleischfreter, pustade ut.
Därpå sade hans höghet Adolf Fredrik IV: »Här är oss
godt att vara och här vilja vi bygga oss ett slott!»
Hennes höghet, syster Kristel, ville säga något, men
hans höghet, den regerande herren, tog ordet från munnen
på henne och sade: »Ers höghet, Kristel, hvad mera önskar
ni? Är ni oförnöjsam? Ser ni, ers höghet?» — det stod i
denna stund alla slags »underdåniga» undersåtar omkring
dem, hvilka visserligen blott visade sig vara gatpojkar, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
