Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 fritz reöter.
endast med tillhjälp af en rask skogvaktarhustru komma
undan deras klor.
Allt togs, som hade armar och ben, men framför allt
hade man de raska fåraherdarna i kikaren. När en sådan
beskedlig stackare stod där ute på marken med sin
stickstrumpa och tänkte på allt möjligt utom på att bli soldat,
togo de honom i kragen, snörde ihop armarna på ryggen
och förde bort honom; eller när han låg om natten i sin
hydda och drömde så ljuft om sin Fia eller sin Dorotea,
då tillspikade de hyddan och förde honom alldeles som
om det skulle så vara öfver preussiska gränsen och iklädde
honom den granna rocken.
Några togo de äfven med list, såsom till exempel den
unge fåraherden, som var allmänt känd för sin stora styrka.
Han stod en dag bakom sin hjord, då en förklädd
preussisk värfvare kom fram till honom: »Kristian, du skall ju
vara så grufligt stark; jag håller vad med dig om ett par
flaskor öl, att om jag sticker din herdestaf genom båda
rockärmarna tvärs öfver ryggen, så kan du icke bryta af
den.» — »Det vore fan!» sade Kristian, och värfvaren stack
stafven genom ärmarna på honom; och då han gjort detta,
blåste han i fingrarna och hans kamrat kom framspringande,
och nu togo de vår beskedlige Kristian i de utsträckta
armarna och förde helt trankilt bort honom, Kristian måtte
ha sett ganska löjlig ut; men det halp icke, nöden var stor
i landet, och hjälp fanns ingenstädes; ej ens hos hans höghet
Adolf Fredrik IV, ty han befann sig själf i det största
bryderi.
Han hade olyckligtvis i Paris gjort bekantskap med
den förste modeskräddaren och hade gifvit honom i
uppdrag att alltid tillskicka honom de första modeartiklarna.
Detta gjorde också den gode mannen, men han var nog
oförskämd att alltid genast begära kontanta penningar därför,
och hans höghet hade i sin siden- och sammetsnöd måst
tillgripa allehanda förtviflade utvägar. Han hade nödgats
pantsätta alla de mecklenburg-strelit2’ska kronjuvelerna för
några tusen thaler hos en hamburgerjude. Kriget tog
visserligen slut, men då bröt nöden först riktigt ut; kriget
hade åtminstone bragt något lif i rörelsen, men nu låg
allting fullkomligt nere. Landtmannen, köpmannen och
handtverkaren förtjänade ej ett öre» — Hvarför? — Därför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
