Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
haks höghet. i 9
men de lämpade sig för en flicka, som ville göra upp
bokslutet med sina förhoppningar, och om hon än icke enligt
katolsk sed stod i en hvit slöja framför aharet samt" kysstes
och smektes af en ärevördig abbedissa med alla sina
nunnor, var hennes handling därför Hkväl icke oheligare,
ty hon uppryckte med härd hand alla blommorna ur
rabatterna i sin lustgård, för att hon i stället skulle kunna
där drifva upp nyttiga växter åt annat folk, till exempel kål
och rofvor och potatis. — Men den Onde hade likväl ännu
litet makt öfver henne, i trots af hennes kraftiga
beslutsamma väsen; han hviskade henne ännu alltjämt i öronen:
»den gula!»
Medan hon satt så där, ringde det på förstugudörren,
och då hon gick för att se, hvem det var som kom, stod
där i förstugan en i en kappa insvept herre, som stampade
snön från benen och gick direkt in i konrektorns rum.
Efter en stunds förlopp ringde det åter på
förstugudörren, och innan hon hann se ut, närmade sig lätta steg
hennes dörr, och hennes syster stack in hufvudet, ett
underbart vackert hufvud. Den friska luften hade färgat de bleka
kinderna rosenröda, det mjuka guldgula håret ringlade sig
fram under den bruna duken, hvilken för ovädrets skull
var bunden om hufvudet, och ett par trohjärtade blå ögon
sporde samtidigt med de röda läpparna:
»Du är således hemma? — Vänta, jag vill först skaka
af mig snön litet.»
Och efter ett ögonblick kom en smärt flicka om två
och tjugu år in i rummet, tog af sig en gammal luggsliten
kappa och stod nu i en tarflig hvardagsklädning framför
sin syster.
»Nå, Stina,» sade denna, »kom hit till kakelugnen och
värm dig. Du hade gärna under ett sådant väder kunnat
ta på dig din snygga, varma klädning.»
»Den kommer väl till pass i morgon på helgdagen,
Doroea. Halsband har lofvat mig, att han i morgon
eftermiddag efter gudstjänstens slut skall köra mig i släde öfver
sjön, om det blir någon bana. Ack, hvad det susar när
han löper, han löper förbi alla de andra.»
»Ja,» sade Dorothea något sträft, »det är också det
enda han kan.»
»Dorotea,» sade Stina och såg så mildt och bedjande
på systern, »säg ingenting ondt om honom. Han kan inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
