Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans höghet. i 3
»Dorothea, kalla det inte elände: detta elände är min
lycka. Han är mig trogen, det vet du lika väl som jag,
och jag är äfven honom trogen. Dessutom har han aldrig
af mig begärt något, som icke är rätt. Kan han rå för,
att hans höghet icke tål fruntimmer, och att han icke tål,
att hans folk gifter sig?»
»Finge jag bara en gång tag i honom,» utbrast Dorothea
och sprang fram och tillbaka, men stannade genast därpå
och sade: »men hvad är det för väsen hos konrektorn?»
Hon satte sig åter, för att hon skulle kunna höra
bättre. De båda systrarna lyssnade först till stojet, och när
det blef mera lugnt, togo de på måfå hvar sin bok i handen.
Stina tog psalmboken, och om någon sett henne sitta så
med den, så hade han kanske sagt: Hon är själf en
psalmbok, ty boken var försedd med guldsnitt, och två hjärtan
voro pressade på pärmen och på denna stod intryckt: mitL
hjärta och ditt hjärta äro båda ett hjärta, och därinne voro
lofsånger och passionssånger, och hon sjöng båda slagen
växelvis ur sitt hjärtas djup. Dorothea hade tagit den
gamla hederliga huspostillan, och hon vände om bladen på
måfå med sina hårda, knotiga arbetshänder, och om någon
hade sett henne där med ögonen fästa på »Betraktelser
vid förlusten af ett lamm», och om han nu bhfvit varse,
att hon i detta ögonblick ansåg sin syster för det förlorade
lammet, och hade sett åc hårda, med bleck beslagna
kanterna på postillan samt dennas mässingsknäppen, — hvilket
visade att denna bok icke skulle ligga öppen för hvilken
nyfiken skälm som helst, så hade han troligen sagt: Hon
är själf en sådan där gammal ärlig huspostilla.
»Dorothea,» sade Stina efter en stund, »jag hade tänkt,
att vi skulle tillbringa denna afton med Halsband hos vår
far; jag har i dag af min gufFar, stadsfiskaren, köpt litet fisk.
Han gaf mig rikligen, och jag hade tänkt steka den åt oss.»
»Ja, Stina,» sade Dorothea, »det ville jag gärna. Men
han har ju nu besök, och om han stannar hemma, så kan
jag ju inte gå bort! — Hör bara! De skrapa med
stolarna. »
Och mycket riktigt, det dröjde icke länge, innan
kon-rektorn följde den besökande ut i förstugan, där de togo
afsked af hvarandra.
»Se så,» sade Dorothea, »nu är han borta. Bara han
också själf vore det, ty bort måste han!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
