Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans höghet. i 3
var ändå någonting helt annat! Hon var också sparsam,
men hon skulle likväl icke ha underlåtit att baka åtminstone
några pepparnötter. Dorothea säger: hon äter ej
pepparnötter, och för min skull behöfva sådana icke bakas, de
penningarna kunna vi spara, menar hon. Hon har rätt
däri; men Lotta var äfven sparsam, och hon skulle ändå ha
bakat pepparnötter.»
Tankarna på försvunna tider drogo förbi honom, och
mången stilla suck beledsagade dem; han kunde likväl icke
återkalla, hvad som för alltid försvunnit. Han kände icke
någon djup hjärtesorg, nej, han var till mods, som om
han blifvit satt på en obebodd ö midt i det vida
världs-hafvet och han såg ut öfver hafvet i det blå fjärran, och
intet fartyg syntes till, som kunde föra till honom några
människor, och vågorna slogo alltjämt mot stranden så
entonigt, som om de vore det hvardagliga lifvet. Han blef
härvid så trött, att ögonen i själfva verket lycktes ihop på
honom och pipan föll ur hans mun och han insomnade
sakta — då vägguret slog två och han spratt till: »Ja så,
nå då får det vara, ty. .. Men det var sant, jag har ju
ferier,» — och han insomnade åter.
Då han slutligen sofvit ut, började hans tankar åter
spinna, han satte sig vid fönstret och såg ut på vädret.
»Ännu går det an,» sade han för sig själf, »ännu är jag
frisk och känner mig stark. Jag kan ännu någon tid hålla
ut med lärarekallet, men när ålderdomen kommer och man
ger mig en smörgås i pension, hvaraf skall jag då lefva?
Min lön är icke sådan, att jag kan spara och lägga å sido
något. — Jag skulle kunna gifta om mig, men då måste
det vara med ett fruntimmer, som har några groschen att
vinka på och som vill och kan gå mig vänligt till handa
på gamla dagar, Men hvar finner jag väl en sådan? Den
gamle juristen Cujacius hade, som han berättar, varit gift
tre gånger: första gången propter opuSy andra gången proptet
opes och tredje gången propter openi; jag måste nu skaffa
mig på en gång opes och opem. Det är svårt, när man
känner fruntimren: opes gifva ingen opem och opem ha
inga opes.’»
Han blickade därvid mot höjden och såg ännu i
skymningen sin granne i gula kappan stå vid fönstret. »Se,
där står hon igen. Ja, man säger, att opes skall du ha, men
till opem ser du mig alls icke ut, det säger jag.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
