- Project Runeberg -  Hans höghet /
31

(1897) [MARC] Author: Fritz Reuter
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hans höghet. i 3

Det gjorde advokaten och bläddrade i sina papper.

»Jag söker ej särskildt ut någon dikt, utan jag tar
den första, jag finner, och skall läsa upp den. Den här är
mera i Gellerts manér, det är ett Idyllam.»

»Så heter det inte, det heter idyllium och kommer af
grekiska ordet Eidvkhov,’^,

»Ah, det är småsaker; hufvudsaken är alt själf kunna
göra något dylikt. Hör nu:

Till en god vän.

Liksom Felt, när han i aftonstunden
kreaturen fört i stallet in
och för fromma lamm- och fårarunden
halmen strött med hand så varsam, fin
och en hötapp stuckit i hvars bås
och till sist stängt dörren väl i lås, —
liksom äfven Felt på varma spiselstenen
sträcker de af köld och snö så kalla benen,
hänryckt slår omkring sin Trina armen
och sitt hufvud hvilar emot barmen,
hviskande: »I denna nejden, Trina,
låt mig sömnens fröjder njuta . ..»

»Å, Gud bevare oss I» utbrast konrektorn. »Hvad vill
det säga ... att i denna nejden sömnen njuta. — Människa,
hvar har ni fått det ifrån?» — »Alldeles ifrån mig själf,^
sade Kägebein och rätade på sig, »men hör nu vidare:

Liksom Felt, jag säger, här nu hvilar,

och i Trinas hjärta fröjden ilar,

så förnöjd, så hjärtans glad försann’ —

är det Felt allén, som älska kan? —

vilja vi ock fester fira

och med blommor nymfer sira,

kära vän! Ack, låt då boken vara,

göm pandekterna och codicem^

vet, med ungdomsåren äfven fara

ungdomslust och fröjd, ack, kom ad locum qiiem.

»Ett tungt rim, men mycket vackert I» inföll
konrektorn, och Kägebein läste vidare:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:32:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hoghet/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free