Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i 8 fritz reuter.
heta. Det vill jag blott säga er, att mot alla edra
Iphige-nier, Philomeler och Dorimenor vill jag inte på några
villkor byta bort min ärliga Dorothea Holz. Allt det där
kommer ifrån de fördömda fransmännen, de ha fördärfvat
hela vårt tyska sinnelag och vårt tyska språk. Ser ni, där
är en karl,» — han visade därmed på ett porträtt af Lessing,
hvilket hängde på väggen, — »jag studerade tillsammans
med honom i Leipzig, vi äro dubröder; han förstod saken,
och om vi ville följa honom, så skulle vi nog komma på
rätta vägen. Och här,» — därmed tog han en gammal
bok från sin hylla, — »här ha vi en landsman till er, som
riktigt läser lagen för den tidens moderna poeter, hör bara;
jag vill öfversätta det gamla språket till det nuvarande och
endast taga slutet, ty början är något krass för vår fina tid.»
Konrektorn läste härvid upp några stanser. Då han
slutat, utbrast Kägebein:
»Men min ärade gynnare, det är ju vår vanliga plattyska.»
»Ja, hvarför icke?»
»Jag vet visserligen, att ni — och edra många vänner
beklaga det mycket — liksom förälskat er i det simpla
plattyska språket och ger det företräde framför den bildade
högtyskan.»
»Såå? Nå, säg ni då gärna åt mina många vänner,
att för den sakens skull skola de ej skaffa sig grå hår,
säger jag; det har jag mina goda skäl till, säger jag. Tror
ni då ej, att, om jag som sachsare kommit hit och icke
lärt mig plattyska, mina skolpojkar skulle haft allehanda
drift med mig på plattyska? Och dessutom får jag säga er,
att plattyskan blifvit mig kärare än den fina högtyskan, som
ni skrifver, hon har åtminstone ännu icke förfuskats och
fördärfvats af fransmännen.»
»Det är ett simpelt språk,» skrek Kägebein, som nu
också blef häftig, — konrektorn hade redan länge varit ond
— »man kan icke på det språket uttrycka en enda fin,
poetisk tanke.»
»Det skall man ej heller,» genmälde konrektorn och
slog i bordet, »därtill är det för ärligt. Ni säger, att jag
förälskat mig i det plattyska språket, och så säger ni om
min älskade, att hon är simpel! — Hvad? — Herre, tag
er till vara! — Hvad skulle ni säga, om jag sade om edra
älskade, om edra Dorimenor, Sefyrer och Chloer, och hvad
allt det där otyget heter, att de äro simpla damer?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
