Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans höghet. i 3
ståndigaste han hållit i hela sin tid. Han började med den
försäkran, att han för sin egen person var alldeles nykter
— däremot hade ingen något att invända, endast konrekiorn
mumlade för sig själf: »Det är han alltid.5ä» — Därpå sade
han med en blick på Kägebein, att en af sällskapet var
starkt ankommen, men så måste det vara, ty hvarifrån skulle
annars hans sköna tankar komma — här ville Kägebein
protestera och hålla ett mottal, men konrektorn hejdade
honom så till vida, att han endast kunde komma fram med
en kort vers:
»Låt dig, broder, väl nu smaka 1
Ät och drick, var hjärtligt nöjd]
Må ej sorgen bli din maka!
Blomstre städs ditt bröst i fröjd!»
»Mycket vackert I» sade konrektorn och vände sig till
rådmän Fischer, »se så, vidare bara!»
Rådman Fischer snöt sig, för att åter komma på en
förståndig ton, och sade, att hofrådet Altmann kunde vara
alldeles lugn, ty så vidt han hade sig bekant, blef det ej
fläckar efter punsch.
»Kan ni då inte se?» frågade hofrådet.
»Nå, om det också blefve fläckar efter punsch,» fortfor
talaren, »så gjorde det honom ingenting, ty den västen hade
hofrådet fått i present af hans höghet, och hans höghet
hade alldeles för många sammetsvästar kvar. De hade för
öfrigt samlats här, för alt njuntra sig i fred och ro, och
om också doktor Hempel gick något för långt med
Linne-väfvaren, så hade det sitt goda skäl däri, att doktor Hempels
farfar, efter hvad han hört, varit linneväfvare, och han måste
räkna doktor Hempel det till förtjänst, att han så hedrade
sin gamle farfar.»
Det var dumt prat, skrek doktorn, hans farfar hade
icke varit linneväfvare, utan haft tjänst på stat, han hade
varit postskrifvare i Woldegk, just vid samma tid då rådman
Fischers farfar var polisbetjänt där.
»Min farfar ...» började hofrådet Altmann.
»... var brefbärare,» afbröt Kunst; »Kalle! — Nej, det
var ingenting, jag ville bara se, om du var på din post.»
»Min farfar...» började nu Kägebein.
»...var tofl"elmakare,» bölade konrektorn till, »fy,
skäms ni inte att vilja göra den ene farfadern förnämare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
