Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i 8 fritz reuter.
sakta, men ibland äfven högt, och då låter det så vackert,
som när man sjunger i kyrkan. Naturligtvis kan ingen
förstå något; det är alldeles som om man sutte i judekyrkan.
Se bara, huru den ser ut inuti,» därmed satte hon de grekiska
bokstäfverna midt för mamsellens näsa.
Denna skulle också till att gifva luft åt sin förundran,
då det ringde på förstugudörren och källarmästaren Kunst
kom in i rummet.
»God morgon! Min svåger konrektorn är väl ännu
icke kommen ur kyrkan?»
»Ännu icke,» genmälde Dorotea, och hennes vrede
kom åter öfver henne, ty hon märkte lillfälligtvis, att Kunsts
blickar genomforskade alla vinklar och vrår, hvilket hon
endast kunde tyda såsom afseende spanskrörskäppen med
guldknappen.
»JasåI» sade han och harklade sig ett par gånger, för
alt få rösten mjukare, gjorde en klumpig bugning för
mamsellen, betraktade henne något spotskt från sidan och sade
slutligen med ett spetsigt leende: »Ni är också här? Nå,
jag gratulerar så mycket I»
»Pourquoi?» frågade hon och var nära att rodna.
»H varför? — Därför I — eller, vill jag säga, på grund
af julhelgen I Ni kan också räkna det för nyåret, ty då
har jag så många nyårsgratulationer att göra, att jag lätt
skulle kunna glömma er.» — Han stack därvid tummarna
in i armhålen på västen och började att gå fram och
tillbaka: »Dorotea, när kommer han?»
»När det är slut i kyrkan.»
»Hml Hml — Kallel — Jaså, det var sant. — Jag
skall väl uträtta några andra ärenden i staden, eftersom jag
inte ser till hans käpp.»
»Behöfver ni en käpp, så skall jag hjälpa er ur
förlägenheten,» sade Dorotea och gick ut så gravitetiskt, som
om hon hade tillräckligt många promenadkäppar i förråd,
för att med dem kunna furnera alla dagdrifvare i
Neu-Brandenburg. — »Se häri» sade hon och höll den käpp,
med hvilken hon nyss bearbetat sina manchesterbyxor,
framför källarmästaren.
»Hml Hml Ni vill drifva med mig. Godt, jag skall
komma ihåg det.»
»Jag får rekommendera mig,» sade grannen, som också
märkte, att det var något i luften. >yAdieu’»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
