Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
olyckligare.» Men plötsligen vaknade i denna veka själ ett
starkt trots; hon trädde ett steg tillbaka och utropade:
»Men om han inte vill värdera dig på annat sätt ... Hvad?
Äro inte vi också människor?»
»Så skall det vara, Stina,» utbrast den unge, eldige
mannen och tog henne i sina armar och kysste henne, »vi
ha alltid träffats, när vi sökt hvarann.»
»Men kom nu!» sade Stina och satte sig ned i släden.
»Nu får det vara nog: vi äro ju ense. Ack, min Gud,
hvad skall Dorotea säga!»
»Å, Dorotea! ...»
»Halsband!» afbröt honom Stina, »jag förstår ej mycket;
men så mycket vet jag, att om det finnes någon, som kan
och vill hjälpa oss, så är det Dorotea.»
Och Dorotea? Hon sprang under tiden omkring vid
sjökanten, lik en höna som legat ut andägg och sett sina
onaturliga efterkommande bege sig ut i vattnet och icke
vet, huru hon skall åter få dem därifrån; Dorotea var rasande
och frös om fötterna.
»God afton, Dorotea,» sade källarmästare Kunst, »är
han också här? Min svåger, menar jag.»
»Han är icke här,» svarade Dorotea tvärt.
»Kalle!» skrek källarmästaren mot ståndet. »Bär hit
ett glas riktigt varm punsch till Dorotea Holz!»
»Nej, tack skall ni ha, tror ni, att jag är en Judas,
som säljer min herre för ett glas punsch? Inte sant, ni
vill väl gärna komma åt käppen? Ser ni, här står jag på
öppna sjön, här kan ni skära halsen af mig, men käppen
får ni ändå inte. — Å, ni var ju i middags tillsammans
med mamsell Soltmann och lade råd med henne!»
»Kalle!» skrek Kunst, »bär inte hit någon punsch;
hon vill ingen ha. — Men käppen skall jag ändå ha, och
för den skull behöfver jag inte skära af halsen på er. Vänta
bara till nyåret. — Ni nämnde mamsell Soltmann? Nå,
hon är väl redan mycket bekant med min svåger, hon var
ju inne i hans rum, och i går kväll hörde jag redan en
liten fågel sjunga därom. Ser ni, om han tog henne, så
gjorde han ingalunda den sämsta affären, ty hon är ett
hyggligt fruntimmer, och penningar har hon ...»
»Och gul är hon,» inföll Dorotea, »och gul blir hon!»
och därmed sprang hon ifrån honom.
Nu kom Halsband med Stina fram till ståndet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
