Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjette kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76 frit;^ REUTER.
När han hade förplägat sig väl, märkte han först hennes
besynnerliga sätt, lade ned knif och gaffel och frågade:
»hvarför äter du inte?»
»Ack, jag har fått en sådan tryckning för bröstet,»
lydde svaret, och Dorotea såg därvid åt sidan ut genom
fönstret.
»Hml» sade hennes husbonde. »Då måste du ta ett
par små droppar ’magenbitter’; men din kål är delikat I»
och han började åter gripa verket an och tänkte därvid: »För
opem är ingen bättre än Dorotea, bara hon inte bråkat med
den välsignade kudden I — Men,» tillade han högt, »hvad
menade du egentligen med kudden?»
»Jag menade ingenting annat än godt med den,»
svarade Dorotea saktmodigt.
»Något ondt tänkte inte heller de dumma pojkarna,
då de kastade kudden i ansiktet på mig. Jag har likväl
förut förbjudit dig att lägga sådant där inne i skolan; jag
visste nog jag, hur det skulle gå.»
Dorotea hade på tungan att säga, att det just var en
skön konrektor, som inte kunde hålla ett par dumma pojkar
i tukt, men hon behärskade sig, och när middagen var slut,
dukade hon af, bar ut kärlen i köket och sade i förstugan
till kudden: »Ligg du där, för mig kan du gärna få ligga
där huru länge som helst.»
Konrektorn lutade sig tillbaka i sin länstol och ville
taga sig en liten lur.
Då Dorotea Holz kom in i sitt rum, satte hon sig på
sin hårda trästol, förde förklädet öfver ögonen och började
bittert gråta. »Ja, ja,» sade hon, »jag menade verkligen
väl I Jag var i morse så innerligt glad öfver, att jag kunnat
bereda honom det nöjet att få kål på bordet, och nu? Ack
ja, kålen har han ätit, men kudden? Han ligger i
snömodden därute i förstugan. Hvad rår den oskyldiga kudden
därför? Ja, ligg du?» och hon grät ännu bittrare och
suckade och snyftade af hjärtans grund. »Ack, jag hade ju
ändå gjort mig så mycken möda, för att den skulle se något
ut: i alla fyra hörnen var en liten tofs, och själfva Stina
sade, att han var vacker, och allt detta måste nu ligga och
fördärfvas i smutsen. — Nej,» utbrast hon och sprang upp,
»hvad kan väl kudden rå för, attär en gammal barbar ?»
— Därmed gick hon ut i förstugan och tog in kudden.
— »Nej, om jag lät honom ligga, så skulle det vara af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
