Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjette kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
® hans höghet. 79
för min skull, säger hon. Skulle väl jag under sådana
omständigheter varit lika ärlig? Konrektor ^Epinus, konrektor
.Epinus, jag tror, att du då hade fått stå där med skammen !
— Och nu står jag här först riktigt med skammen I — Jag,
konrektor i^^^pinus, kysser som husbonde min hushållerska? —
Om det än var blott på pannan och i all renhet och
ärbarhet, så är en kyss ändå en kyss, och af pur elakhet
kysser ingen, som icke är en Judas. Hvad skulle hofrådet
Altmann säga, om han visste detta?»
Han började därvid att gå fram och tillbaka och ref
sig i hufvudet: »Af den sakramenskade kudden har blifvit
en kyss 1 Jag, konrektor iEpinus, gamh konrektor iEpinus,
begår här riktiga studentstreck. Huru skall jag efter hvad
som här passerat kunna upprätthålla min ära och värdighet
som husbonde och husfader?» — Nu slog klockan två, han
samlade ihop sina böcker och gick i djupa tankar ut genom
dörren.
I detsamma mötte han sin svågers Kalle: »Jag skulle
hälsa så mycket från herr Kunst, och så skickade han delta.»
»Hvad är det?»
»Ett bref.»
»Godt!» sade konrektorn och läste utanskriften: Till
min käre svåger som nyårsönskan.
Konrektorn stack brefvet i fickan — det var ett ganska
tjockt bref — och undrade öfver hvad svågern, när allt
kom omkring, kunde ha att skrifva till honom. Om käppen?
— »Då kan du få skrifva länge I» mumlade konrektorn.
Kommen i skolan, slog han upp Virgilius och sade:
»Nå, munsjör Karl Siems, öfversätt nu I»
Karl började, och det gick raskt undan. Konrektorn
nickade också bifall; men han var mycket nyfiken på sitt
bref, hvarför han bröt det och läste: »Hvad är det?»
frågade han för sig själf.
Karl Siems såg upp och stannade.
»Vidare 1» nickade konrektorn åt honom; Karl började
åter.
»Det är ju dumt prat I» utropade konrektorn.
Karl såg alldeles bestört på honom och tog om samma
sats, men han kunde ej få den annorlunda, och såg ännu
mera förbluffad på konrektorn.
»Jag säger vidare I» återtog konrektorn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
