- Project Runeberg -  Hans höghet /
82

(1897) [MARC] Author: Fritz Reuter
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjette kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I02 fritz reuteK. «

bara!» Därmed kastade han det ena arket papper efter det
andra på bordet framför Dorotea, »se här, se häri En
räkning på sextiofyra thaler och aderton groschen under åtta
år för alla de små glas madera och de smörgåsar, som jag
under denna tid förtärt hos honom efter gudstjänsten på
sön- och helgdagar, och äfven marknadsdagarna har han
räknat med. Men det är just med detta som han trakterat
mig; — Kalle, åt min svåger, Kalle! Ett glas madera, Kalle!
En smörgås åt min svåger, Kalle! Allt detta skrifver han
nu på min räkning, och om jag icke skickar honom min
käpp, så skall jag betala den, sextiofyra thaler och aderton
groschen!»

»Gud bevare oss!» sade Dorotea. »Det är ju alldeles
som om fienden brutit sig in i huset, det är ju värre än
på Tillys tid. Herr konrektor, låt mig bara gå till honom,
jag skall ...»

»Om jag ändå själf hade begärt de där sakerna; men
nej, han bjöd mig därpå alldeles af sig själf, af sin egen
frikostighet. — Kalle! Min svåger! — Hvad? — En annan
skulle ha sagt: Tag ej illa upp, herr konrektor, men det
har nu vuxit till en summa, och han hade skickat mig
räkning hvarje nyår — men att dröja därmed i åtta år, och
sedan...»

»Vi betala icke,» inföll Dorotea. »Det vore ju en
riktig skam.»

»Och ändå måste vi göra det!» sade konrektorn, »ty
käppen lämnar jag icke ifrån mig, jag kan det icke. Det
skulle ju alldeles se ut som om jag på orättmätigt sätt
tillägnat mig denna arfvedel, som om jag tagit det, man
skänkt mig.»

»Herre,» utbrast Dorotea hastigt, som om ett ljus gått
upp för henne, »hvad menar ni, om vi skulle anlita en
advokat? Sådana där duga visserligen icke till mycket, och
det är med dem på samma sätt som med doktorerna, de
veta ingenting; men man har ändå hos dem båda ett slags
hållpunkt, man kan tala med dem, och om de också icke
kunna hjälpa en, så kunna de likväl trösta en och hjälpa
en öfver de första svårigheterna. Med doktorerna har jag,
Gud ske lof, i alla mina dagar ej haft något att göra, men
desto mer med advokaterna, ty efter min mors död måste
jag föra farsgubbens sak, sedan det gått bakut med hans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:32:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hoghet/0082.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free