- Project Runeberg -  Hans höghet /
88

(1897) [MARC] Author: Fritz Reuter
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ö8 prtrz reuter.

krama något rikligt surt, för alt låta det drypa in i sitt af
sötma ljufva skaldelif och för att de, som läst hans dikter,
äfven måtte få en försmak af den vånda, under hvilken han
gifvit lifvet åt sina barn. — »Känner? O, Dorimenal —
Hon har ju i tre fulla år varit min sånggudinna, min
otacksamma sånggudinna under den tid hon ännu var
kammarjungfru hos prinsessan Kristel.»

»Nå, hon skall väl vara tacksam nog nu då!» sade
Dorotea och gick sin väg med de öfverblifna
fastlags-bullarna.

»Hml» sade konrektorn. »Ni har således icke kommit
henne närmare, än att ni sjungit om henne?»

»Min vän och gynnare, huru skulle jag det? Hennes
höga ställning som kammarjungfru hos prinsessan och så
den fina hoftonen i Neu-Strelitz.»

»Å, med den är det väl icke så synnerligen bevändt,
ty efter hvad jag sett och hört om hans höghet och
prinsessan Kristel, så...»

»Min gynnare, det känner ni ej,» inföll här Kägebein,
»för att kunna förstå något sådant, måste människan vara ett
fint stränginstrument, på hvilket muserna och gracerna spela
i ljufva toner. Hör I» — och därmed drog han upp ett
korrekturark ur fickan. »Detta är det tredje korrekturarket;
jag går alltid de tre milen fram och tillbaka och hämtar
det själf från tryckeriet, emedan det annars skulle kunna gå
förloradt för mig. — Hör I Här är en dikt till Dorimena,
hvilken uttrycker mina känslor:

O, Dorimena, blott i dikt och rim jag vågar
min kärlek ...»

»Nej, nej!» af bröt honom konrektorn. »Tyck ej illa
vara, men jag har icke tid, jag måste bege mig till skolan.
Således,» tillade han och samlade ihop sina böcker, »således
har ni inte kommit mamsellen närmare, än alt ni sjungit
om henne? Hur kan ni då våga att härifrån kasta
slängkyssar till henne?»

»Värderade gynnare, den friheten ha vi skalder, vi
skilja oss därigenom ifrån de dödliga människorna. Om
konvenans och förhållanden träda emot oss, så svinga vi oss
öfver dem.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:32:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hoghet/0088.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free