Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
® hans höghet. 93
»Wilhelm,» blandade sig Stina här i samtalet, »jag
trodde, att du hade för afsikt att uppgifva hela saken.»
»Det vill jag också, Stina; men jag måste afvakta
lämplig tid, för att kunna bli kvitt hans höghet med godo
eller ondo. I morgon kommer jag åter till fars verkstad ...»
»Jag tycker, att detta dröjer allt för länge,» inföll
Dorotea, »hvarför springer ni icke öfver preussiska gränsen?
Springa det kan ni väll»
»Ja, det kan jag nog. Men huru skulle det sedan gå
med Stina och far?»
»Jag ...» började Stina.
»Du stannar här, inföll Dorotea hastigt. »Huru? Du
tänker väl inte springa heller? Nej I» utropade hon och
ville spela ut ännu en riktig trumf, men blef af bruten.
»Härmed kungöres,» ropade stadstrumpetaren Stamer,
»alt den, som rörande skomakarmästare Grabows
vansinnige son och den platis, där han för närvarande befinner
sig, lämnar riktiga upplysningar eller anhåller den sjuke
själf, erhåller nu en gång för alla fem thaler i belöning af
fadern. — Det finnes abborrar på torget, och böckling,
man får fem stycken för en skilling.»
»Å, Gud bevare oss, Stamer,» skrek Dorotea till
utroparen, och i samma ögonblick öppnades äfven alla fönster
i grannskapet, och lika många fruntimmershufvuden med eller
utan nattmössor tittade ut och ropade liksom Dorotea:
»Å, Gud bevare oss, Stamer, hvad är detta? Hvem skulle
väl kunna tro något sådant I Skomakare Grabows son!
Hvart har han då rymt?»
»Det är ej förståndigt, mutter lilla, att fråga sål Det
är just det, man inte vet.»
»Nej,» sade Stamer, »det vet man icke; men vid
trep-towska porten sade man, att det var han, som man sett
där, och om han icke gått någon annorstädes, så hade han
tagit vägen till Broda! — Nå, god morgon, jag måste
vidare!»
»Det kunde jag väl tänka mig,» sade skomakare Knirks
hustru, »att han skulle ta vägen till Broda.»
»Ja, han har begifvit sig till Broda,» sade
arbetskarlshustrun Riihring, »då Jockum Mahnk stulit gåsen, sprang
han ju också in i Brodaskogen.»
»Ja, han har tagit kosan till Broda, hvart skulle han
väl annars begifvit sig?» skreko allihop, och Dorotea vinkade
åt Stina och Halsband att stiga in i faderns förstuga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
