Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94 fritz retrter.
»Hvem har sprungit lill Broda?» frågade en tjock karl
af ett oförskämdt slugt utseende och hvilken säg ut till att
ha en hel hop bakom örat samt kom på ett brunt ök ridande
gatan utför.
»Ä, herr Wendhals,» började nu fruntimren att berätta,
»ni vet då inte?...» och nu berättade de historien— »och
i Broda är han, och han har fått i sitt hufvud, att han är
en af hans höghets hoftjänstemän och att prinsessan Kristel
vill gifta sig med honom.»
Och Hans Wendhals, som på den tiden var hans
höghets arrendator af just Brodaskogen — men icke bör
förväxlas med Hans Wendtlandt, som för närvarande är
arrendator —, red långsamt gatan utför och öfvertänkte saken
samt kom till den slutsatsen, att om så här på morgonen
fem thaler skulle råka i hans väg, så vore det en skön sak
— hvaraf man nog kan finna, att jag talar om Wendhals
och icke om Wendtlandt, och om gamla, men icke om
nya tider, ty nu skulle en kronans arrendator icke bekymra
sig mycket om fem thaler.
Och Dorotea gjorde i förstugan äfven upp en plan.om
de fem thalerna.
»Halsband,» sade hon, »ni kan löpa och ni vill ju
äfven löpa i dag, skulle ni ha någonting emot art gripa
den olycklige unge karlen?»
»Men, Dorotea, huru skulle jag kunna få rätt på honom?
Ty det är ju baratpmt käringskvaller, att han flytt till Broda.»
»Det gör ju er detsamma, hvart ni löper,» anmärkte
Dorotea, »och man kan icke på förhand veta. Ni kan ju
ha lycka med er.»
»Åja,» sade Halsband, »jag kan gärna springa, det är
mig likgiltigt; men för de fem thalernas skull gör jag det
icke; om jag gör det, så är det för de stackars
människornas skull. Farväl dål»
»Det är rätt, Wilhelm,» ropade Stina efter honom, »hvad
hans gamla föräldrar måtte vara ängsliga 1»
»Stina,» sade Dorotea, »det är ett oförståndigt tal; om
han kan gripa honom, så tillhöra de fem thalerna honom.»
»Dorotea, hvem tänker väl vid en sådan olycka på
penningar?»
»Jaså? Fortfar så, och du skall gå långt. Om
skomakaren Grabow vore en fattig karl, så kunde det vara, men
han har det ju bra. Nej, i sådana saker måste man be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
