Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
® hans höghet. 101
Här var det slut med Schultskans andedräkt och hans
höghels slott; han vände därför om och sade, att han för
egen del icke kunde kalla ett sådant öl för tunndricka.
Schultskan gjorde åter sin vändning bakom honom och sade:
»Ar det icke det jag säger, ers höghet, och konrektorn
dricker äfven alltid af det, det vill säga om hvardagarna.
Om söndagarna dricker han dubbelöl. — Men hvad var
det jag skulle säga? Jo, min Kristian, han äter alldeles
för glupskt och för fett! Ser ni, jag kom nyligen på honom,
då han hade skurit sig ett stycke holländsk ost och bredt
tjockt smör därpå och åt det utan bröd. Han hade lärt
sig det af den där karlen, holländaren i Virzow, och i
sådana saker är han alldeles som ett barn. Nej, Kristian,
säger jag, gammalt folk måste veta att iakttaga måtta. Se
på mig, säger jag, jag har — Gudi lofi — också en strykande
aptit, men du går alldeles för långt, du jäser upp som en
hvetedeg, och konrektorn säger detsamma, ty han kommer
ofta till oss och sätter sig på bänken bredvid Kristian, ty
han tycker om Kristian, och han sätter sig då alltid på
Kristians glada sida, ty ni vet ju, ers höghet, att Kristian
för ett år sedan blef rörd af slag, och sedan dess rinner
alltid hans ena öga, och han ser på den sidan ut, som om
han grät bittert, hvilket likväl icke är fallet, ty han är alltid
munter och glad, och därför sätter sig konrektorn alltid på
hans fryntliga sida, och Kristian berättar dä allehanda tokerier,
ty han är en mycket rolig berättare.»
Här var andedräkten och slottet åter till ända, och
Schultskan gjorde åter sin sväng.
»Hur mår konrektorn?» frågade hans höghet.
»Jo, tackar som frågar, det är ännu alltid så där
tämligen bra med honom. Han befinner sig ju i sina bästa
år, och det berättas, alt han tänker gifta om sig.»
»Hvad?» utbrast hans höghet, ty den tanken for honom
plötsligen genom hufvudet, att han måste ansvara för sina
undersåtars bästa. »Hvad tänker han?»
»Herre Gud, ers höghet,» utbrast bagarefrun och
förfärades högeligen, »är det då så farligt, att människor gifta
sig? Vi brandenburgare gifta oss allesamman, då vi kunna,
och magistrat och borgerskap ...»
»Dumt prat!» afbröt hans höghet. »Med hvem tänker
han gifta sig? Vi vilja veta det!» och därvid såg han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
