Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
® hans höghet. 121
på honom, så att han liknade ett piggsvin. Därefter gick
han fram till Rand och rörde med ett hopböjdt finger vid
hans näsa, hvarvid Rand slog gnistor ur näsan, och sedan
kom hans höghet och gjorde på samma sätt samt skrattade
åt Rands utseende.
En gång hade hans höghet utfärdat befallning om, alt
apotekarens maskin skulle föras till honom, och konrektorn
hade laddat en flaska med den samt frågat hans höghet,
hvad han skulle säga om en liten, helt liten blixt inne i
rummet. Hans höghet hade dumt nog gått in på saken
och fått sig en stöt samt sedan varit nära att gråta; och
han hade befallt, att det där otyget icke mera skulle få
komma inför hans ögon.
Af dessa saker förstod hans höghet, så gud han var,
icke det ringaste — på grund af sina naturanlag, sade
kon-rektorn för sig själf; på grund af sin medfödda ängslan,
menade Rand. Och han befallde i sin egenskap af
regerande herre konrektorn att tillse, att ej mera något
åskväder uppstode. Då konrektorn förklarade, att han icke
förmådde något sådant, så begärde hans höghet, att han skulle
skydda honom emot ovädret.
Ja, svarade konrektorn, det enda, som kan skydda
däremot, är åskledare, och sedan han grundligt förklarat dessa
för hans höghet, blefvo på alla skorstenar och å alla hörn
af slottet åskledare anbragta, hvilka ännu i dag titta upp i
luften och äfven ha hjälpt, ty sedan dess har blixten
visserligen slagit ned i bagare Schults svinstia, som brunnit ned
i grund, men slottet står där ännu alltjämt.
I början kände sig hans höghet litet lugn genom denna
inrättning, men med tiden uppstego inom honom allehanda
tvifvelsmål, huruvida hans person äfven var därigenom
tillräckligt skyddad emot faran, ty han hade en furstlig
förnimmelse af, att han själf först och främst måste komma
på det torra. Han rådfrågade därför konrektorn, men denne
visste icke heller, huru han skulle ställa till. Han sade,
att han visserligen visste, att järn och andra metaller draga
till sig blixten och att glas och lack och siden stöta
tillbaka blixten, men han visste icke, huru han skulle kunna
använda dessa saker till fördel för hans höghets person.
»Således,» sporde hans höghet, »tror han, att om en
människa sitter i en glaskula, kan hon icke träffas af
blixten?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
