Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans höghet. 127
tugga otn dem. Konrektorn satte sig därför på katedern,
slog upp Homerus och började helt skarpt, då oväsendet
lagt sig något: »Hör nu, slynglarl Jag kan väl tänka mig,
att ni ha velat ge mig en föreställning om, huru det gick
till i trojanska kriget och i striden om Ilions murar, och
det skulle ju varit ganska bra, om ni blott icke varit för
okunniga därtill. Hvad ? Skall detta trampande kanske
betyda striden om skeppen? Tillåten mig säga er, att hästar
endast begagnades för stridsvagnarna, och om Kalle Bentwisch
och Pagel Zarnewitz tro, att de kunna spela Hektor och
Achilles, så får jag säga dem, att dessa båda icke refvo
sönder byxor och tröjor på hvarandra och att de icke heller
klöste hvarandra i ansiktet, — se bara, huru det kräket
blöder I — Nej, då gick det helt annorlunda till. Lären er
först något, hundsfottar, sedan kunna ni spela hjältar I —
Vi kommo sist till det härliga stället, där Hektor tar farväl
af sin älskade hustru Andromache och hon förmanar honom:
Jai/iiovtSy säger hon, (pSiost os rd obv fjLtvo?^ ov^ tXaaiQSi^,
säger hon — men ni ä’ alls icke värda att läsa någonting
så vackert — Ttatddi ts vt^nla^ov^ säger hon, a^juoQOV,
v XV9V’ säger hon. — Karl Wendt, slyngel, låter han
inte bli att prata, så låter jag honom åter ställa sig här
vid min kateder, och då skall jag prata med honom: —
G€v aaojuai, säger hon, Tctj^ot yaQ as TtaTavaytavbOVGov * yl%cuol^
TiaVTSQ t(pOQ/Ll7]éiVT6?^ SägCr hOH, tfJ.01 Ss nb TihQdiov sTy osv
dif.afiaQTovGt], och så vidare, säger hon — Langnickel, börja
han!»
Och Langnickel snörflade ett par gånger och stötte
med armbågarna till höger och vänster omkring sig, hvilket
ville ungefärligen säga: Pojkar, hjälp mig, jag är i stor
förlägenhet.
»Nå,» sade konrektorn, »huru går det? — Jai^ovis
— hvad betyder det?»
»Ack, ditt odjur I» sade Langnickel och tittade på
konrektorn, oviss om hvad denne skulle säga om
öfversätt-ningen.
»Jag tror, att han själf är ett odjur. — Vidare I» sade
konrektorn och pekade på Karl Siems. »Nå, Karl I Ja, så
synnerligen lätt är icke ordet; men huru benämna vi en
karl, som kan uträtta mer än en vanlig människa? En
d - - en d - - d.»
»En dunderhuggare,» sade Karl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
