Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 3 6 FRITZ REUTER.
»den runda korfven,» sade Pagel högt. Konrektorn knep
ihop läpparna och såg pä Pagel, som om han vore ett
underdjur och han betalat inträdespenningar för att få se
honom.
»Och därtill den doftande gåssteken,» hviskade Karl;
— »Därtill den doftande gåssteken,» sade Pagel högt. Då
nu alla omkring honom började att skratta, så visste han
genast, att han kommit fram med en stor dumhet, och
ändå! — korf och gåsstek hörde tillsammans, och det var
en härlig rätt.
Konrektorn skrattade också, men det var ett
egendomligt skratt, det kom fram liksom stötvis nedifrån och drog
honom i den högra armen, så att denna lyftes i vädret
med boken: »Nå, säg nu, munsjör snus, hvad det är för
ett ord här, som betyder gåsstek?»
Ja, om konrektorn icke visste det, så visste Pagel det
naturligtvis icke heller. Hans panna rynkades, och han såg
till hälften trotsigt, till hälften ängsligt på konrektorn, som
om han ville säga: »Hvad vill du egentligen ha af mig?
Gåsstek? Är inte det godt nog åt dig?»
Och han genomgick hela sitt tankeförråd och
betraktade i all hast alla de rökta saker, som funnos däri, liksom
om hans hufvud vore en rökvind, huruvida han icke kunde
där finna något ännu skönare för konrektorn än stekt gås;
men konrektorns arm höjdes alltmera, och åskan hade
säkerligen slagit ned öfver Pagel, om icke hans höghet just
i detsamma åter skickat sin lakej. Denne trädde nämligen
åter in genom dörren. »Herr konrektor, hans höghet låter
säga er, att ni måste komma till honom, emedan åskvädret
börjar alltmera draga upp.»
»Säg hans höghet,» utbrast konrektorn vredgad och
ville tillägga, att han skulle hälsa sin gamla farmor, men
lugnade sig och sade: »Att jag måste först sluta min skola,
sedan skall jag komma.»
Han höll också skolgossarna till lektionstimmens slut,
och när han förtretad vände hem samt Dorotea sade till
honom: »Herr konrektor, hans höghet har skickat bud ...»
slängde han förargad böckerna på bordet, sägande:
»Jag vet det; det är ju alldeles som om jag vore
tillsatt för att bistå alla gamla käringar i hela
Neu-Branden-burg i deras ängslan.»
»Herr konrektor!» sade Dorotea och kastade en orolig
och skygg sidoblick på honom, i det hon sänkte hufvudet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
