Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138 vmrz reuter.
»NejI» utbrast hans höghet. »Ack, du min Gud! Han
kan måhända tro så för sin del; men huru kan han jämörasig
med mig? Jag är dock regerande herre, — ack, du min Gud 1»
»Ja, och ni har edra undersåtar, och det har jag med,
nämligen mina lärjungar, och ser ni, däri äro vi äfven
lika, ty en handfull mer eller mindre betyder ingenting
inför vår herre. Och om vi dra försorg om dem efter
vår bästa förmåga ...»
I detsamma ljöd en förfärlig skräll, blixt och knall på
samma gång, och hans höghet skrek högt till: »Det vill jag
också, det gör ju jag med — konrektor, han kan utbedja
sig en nåd !»
I detta ögonblick for kanske den tanken genom
kon-rektorns hufvud, att det nu kunde vara tid att utverka för
sig, det han blef kvitt processen — vi kunna ju intet
förmå mot sådana dåliga tankar och vi bedja ju äfven att bli
bevarade ifrån dem — men det varade icke längre än det
ögonblick, hvarunder svalan doppar sin vinge i vattnet,
där hon likväl ej kan få fotfäste, och han blef alldeles
blossande röd af blygsel, som om han i en slaktning vändt
ryggen åt fienden, och blixtrarna och dundret voro för
honom hvad trumpeten är i striden, och han stod där åter
så manhaftig och sade:
»Jag behöfver blott vår Herres nåd, jag behöfver ej
nåd af människor, vore det också af en furste.
Furstenåden är den krycka, vid hvilken den lama rättvisan Hnkar
omkring, och när furstar varda nådiga, vilja de antingen
godtgöra gammal orätt och inhösta tack därför, eller ock
begå de någon ny orätt, åtminstone emot dem, mot hvilka
de icke äro nådiga. Om någon skall kunna utdela
nådebevis på rätta sättet, så måste han vara allvetande och
alls-mäktig, han måste vara herren Gud själf, och det är ej
någon furste I»
»Han blir oblyg I Jag skall lära honom, jag, hvad
furstlig onåd är,» skrek hans höghet alldeles ursinnig, ty
det hade icke dundrat på länge. »Jag skall lära honom ...»
I detsamma stack Rand in hufvudet genom dörren:
»Ers höghet, åskan har nyss slagit ned i en poppel på
vallen, säger fru Schult; men det börjar strax igen. Fru
Schult säger ...»
»Det vill jag inte veta, åsna! Och han, konrektor ... 1
Nej, stanna häri Fundera ut något, som kan hjälpa oss!
Hon har redan slagit ned!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
