Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans höghet. i 3 i
skulle få mig god igen. Men några skorpor får han
därför inte i morgon.»
»Men,» afbröt Dorotea henne här, »ni skulle ju
berätta oss något, som skulle bli till stor glädje för Stina.»
»Kors! Har jag inte ännu talat om det? Jo, han
kom nyss tillbaka igen till vårt, han måste ha tag i
stadstjänaren, sade han, ty hans höghet hade befallt, sa’han...»
Hon af bröts här genom ringning på förstuguklockan,
och konrektorn trädde in genom dörren: »Dorotea, Stina,»
sade han, »er Halsband är frigifven, och ...»
»Herre min skapare!» skrek fru Schult, »man kan
ju inte få säga ett ord häri Det var just det, som jag
tänkte säga.»
»Ä,» anmärkte Dorotea, »nog har ni haft tid därtill.
Men det gör detsamma; jag visste nog, att så skulle gå,
när husbond’ blanda’ sig i saken.»
Och Stina stod framför konrektorn och hade lagt sin
lilla hand på hans arm och såg honom med de blå ögonen
så öfverlycklig i ansiktet och sade med sin mjuka stämma:
»Ack, herr konrektor, huru skola vi kunna vedergälla er
detta?»
»Det skall icke bli så svårt för dig^ min lilla Stina,»
sade konrektorn och tog henne under hakan, lyfte upp
hennes hufvud och kysste henne dristigt på de vänligt
leende, röda läpparna. Och de röda läpparna läto sig kyssas,
men kinderna blefvo nu äfven röda, sannolikt af afund mot
läpparna, därför att han gaf dem ett sådant företräde för
deras vackra färg.
»Usch då!» skrek Schultskan. »Karlarna kunna då
aldrig låta bli att hålla spektakel; min gamle Kristian ...»
är alldeles likadan, ville hon väl säga, men hon hann ej
fram därmed, ty Dorotea trängde sig emellan och sade till
henne:
»Men så tacka då, Stina!»
»Jag har ju redan tackat,» sade Stina något förlägen.
»Ja, för Halsband,» anmärkte Dorotea, »men inte för
kyssen. Hon är ännu för ung, herr konrektor, ni får ej
tilhräkna henne det.»
»Å bevars!» sade konrektorn och såg ut alldeles som
om han vore en gammal änka, som ville fortsätta affären med
en vacker gesäll, vore han än aldrig så ung; »men,»
till-lade han och tog fram skriften, »här är hufvudsaken. Hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
