Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15ö pritz reutér.
konrektora och Stina nu i kväll, och att konrektorn hade
kysst Stina och att han äfven kysst henne själf, men icke
på munnen. Hennes tankar började nu löpa förvirrade
omkring — och drömmande om kyssar insomnade hon.
Stina satt vid sitt fönster och såg ut i natten. Åskvädret
hade dragit bort, och de klara stjärnorna tågade nu åter fram
däruppe, och det föreföll henne, som om en röst hviskade
trösterika ord ned till henne, och hon säg uppåt; det
föreföll henne, som om en röst hviskade kärlekens ord
nerifrån, och hon såg nedåt.
»God afton, Stina,» hviskade den, »jag måste
nödvändigt hälsa dig god afton; jag är frigifven.»
»Jag vet det, Wilhelm, jag vet det. Ack, hvad du
måtte ha utstått mycket!»
»Nej, Stina, jag har tänkt på dig och på vår framtid,
och vid tanken på dig har jag blifvit helt mjuk om hjärtat,
och vid tanken på framtiden har jag blifvit allvarsam till
sinnes, och jag har kommit alt tänka på så mycket. Skall
jag komma upp och berätta dig det?»
»Nej, Wilhelm, i morgon — i morgon. Jag är
alltför vemodigt stämd nu. God natt, Wilhelm!»
»God natt, Stina!»
Och då hennes Wilhelm var gången, gick hon själf
till sängs och tackade Gud ur sitt milda, fulla hjärta, att
han återgifvit hennes käraste friheten, samt bad för
konrektorn, ty han hade gifvit anledningen därtill, och tänkte alls
icke mera på kyssen, som han blott af skälmaktighet gifvit
henne, utan ansåg konrektorn för den förståndigaste och
klokaste man i världen, ty han hade sagt, att Wilhelm hade
mjälte. Och hon tänkte sorgsen på^ huru det skulle ha
gått, om Wilhelm verkligen varit en krympling invärtes,
och hon skrattade därpå åter som ett barn öfver sina
bekymmer, och hennes själ lekte sig med dylika brokiga och
växlande tankar in i den ljufvaste barnasömn.
Och bagarefru Schult kom äfven hem och räknade i
sitt skänkrum de på bordet stående flaskorna och skakade
på hufvudet, sägande: »Det säger jag då, att så fort som
jag vänder ryggen till, så går det löst. Kristian blir aldrig
annorlunda.»
När hon kom in i sin sängkammare, låg Kristian redan
och sågade väldiga timmerstockar och diverse vedklumpar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
