Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i 3 6 fritz reuter.
Schult, men försi ville han gå hem och stänga, ty det var
mycket möjligt, att huset stode tomt på människor.’
Han kom hem, han gick in i sitt rum; allt var sig
likt, men intet bord stod dukadt, och det hade det likväl
annars alltid varit vid den tiden. Han gick in i Doroteas
rum, allt var undanlagdt, men kistan stod där ännu. Han
gick igenom köket, på spiseln stod en gryta med oxkött och
kokade, men elden var nära att slockna, och det vore likväl
skada, om maten skulle bli förstörd. Han lade därför ny
ved inunder och blåste på glöden, tills askan for honom
i ögonen och på kläderna; han gick förargad äter in i sitt
rum, tog sig en pipa, hämtade ett glödande kol ur köket,
gick ut i trädgården och satte sig i djupa tankar under
fläderbusken.
Ack, han var så ensam, det föreföll honom alldeles som
om han för andra gången blifvit änkling.
Dorotea hade gått ut genom bakporten och vandrade
genom bakgator hem till sin far. Hon såg hvarken till
höger eller vänster; det tycktes henne, som om människorna
kunnat se på henne hvad som skett: att hon blifvit jagad
ur konrektorns tjänst.
»Gud i himlen!» sade hon till sitt beklämda hjärta,
»jag är ju alldeles fågelfri, hvart skall jag väl taga vägen,
min stackare?»
Därmed gick hon rakt på stalldörren, som förde genom
gårdsbyggnaden till hennes fars verkstad.
»Gud vare lofi Det är pingstdagen, och verkstaden
står väl tom. Nå, denna pingstdagen skall jag då minnas
så länge jag lefverl»
Hon kom dit in, hon satte sig på en slöjdbänk;
händerna sjönko ned i skötet och hufvudet mot bröstet, och
hon betraktade under djupa tankar en bunt bandkäppar i
ett hörn.
»Min Gud, min Gud, huru skall det nu gå? Här kan
jag ju inte stanna? Hvad skulle jag göra här? Taga brödet
ur munnen på min syster och min gamle far? Nej, nej I
Å, jag får mig väl en plats igen, men hvar ? Här i sta’n
finnes ingen för mig, och på landet? Åja, det ginge väl
an; men, min Gud, då jag inte mera har ögonen på hvad
som sker här, då går väl allt öfver ända. Den gamle
förmår ingenting mera, och Stina har hufvudet fullt med andra
saker, och hon är för öfrigt alltför beskedlig, för att hpu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
