Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans hogttet.
173
en stund vände han sig om och gick efter gammal vana
till sin piphylla, liksom om han ville stoppa sin
eftermiddags-pipa, men han gjorde det icke, utan såg in i vrån, där de
gamla pipskaften.^ lågo huller om buller öfver hvarandra,
liksom vore de hans egna tankar.
Han hade, då han fick återse sin Dorotea, blifvit så glad
och munter, han hade vid middagen varit så förnöjd till
sinnes, och hans hjärta var så lätt; men blommor, vackra
blommor, växte icke därinne, där var grönt, allting grönt som
en äng, på hvilken alla slags nyttiga kreatur kunna beta med
treflig glädje; han hade ju sin hushållerska åter. — Men —
men — nu, då Dorotea visat honom tillbaka i hans glädtighet,
nu föreföll det honom, som om hon jagat alla kreaturen
från ängen, och gräset växte allt högre, och blomknoppar
visade sig äfven i detsamma, och om vår Herre nu blott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
