Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i 3 6 fritz reuter.
i Doroteas och Stinas öron: »Din ljufva kärlek att få njuta»
— »Nej, den här är mjukare, tag den!» — »Jag faller
neder för din fot.» — »Nej, det är öl och inte svagdricka.»
— »Och får min själ uti din själ jag gjuta, så tag den dä,
tag den emot!» — »Seså för hin, ni spiller ju ner hela
disken för mig!» — »Du, endast du mitt allt är vorden!»
— »Nej tack, jag tar inte emot några preussiska pengar.»
~ »Du är det skönaste på jorden!» —»Kors, hvad
pojkarna trängas! Dorotea, kom och hjälp mig köra bort
pojkarna! Bort med labbarna! Den som inte har några pengar,
kan hålla sig härifrån.» — Och så verkade Kägebein och
Schultskan hvardera på sitt sätt i det stora människovimlet,
och Schultskan hade stor vinst i penningar, Kägebein i
ära, ty själfva konrektorn skrattade åt honom och tystade
icke ned honom, emedan han säg att han verkligen var
inspirerad, eftersom han redan förtärt åtskilliga glas punsch
hos Kunst. Mamsell Soltmann blef alldeles ifrån sig, då
skalden sade till henne, att dessa dikter voro alla riktade
till henne och att han i dag skulle öfverlämna dem till hans
höghet, hvarefter han skulle bli hofpoet. Hans| höghet
skulle komma hit ut i dag, för att han skulle få öfverlämna
boken till honom inför allas ögon, och det var alldeles
säkert — det hade Rand sagt.
Konrektorn hade visserligen i dag gjort allt möjligt
för att stå väl hos mamsell Soltmann, men hvad är en
bröstnål mot ett band kärleksdikter? Kägebein tog mer och
mer lofven af konrektorn hos Karolina-Dorimena, och då
mamsell Soltmann tog hans arm, hade konrektorn förlorat
partiet, ty skalden kilade med Karolina-Dorimena rakt mot
Kunsts punschtempel, och då konrektorn sade, att han hvarken
ville eller kunde gå dit, utan ville gå till Schultskan, då
kastade den vakanta kammarjungfrun på honom en blick
lik den hon kastade på Dorotea: Jag beklagar dig! Och
Kägebein deklamerade:
»Det låga du ej bort kan skaka,
min höga flykt du aldrig når!
Du går till Schults och äter kaka,
och en klunk öl du därtill får.
Men vi, vi gå till Kunst, tillsamman
vi sitta där, ett lyckligt par,
och dricka punsch i fröjd och gamman
med sQt konfekt, som Kunsten kar,»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
