Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i^ö frtt2 reuteft.
mäste räfven ut, och det skall just bli roligt att se, hvar
haren har sin gång.»
Stina tiggde och bad, hon var sä ängslig; Halsband
kysste henne visserligen så vänligt på munnen, men han
tog henne utan förbarmande med in på dansbanan, och med
tungt hjärta och skälfvande knän måste hon lyssna till
tofFel-makarens musik.
Du min Gud, hon var ju lika mycket trolofvad som
Karolina Soltmann, och denna dansade hopsavals och drack
punsch och glödde som en pomerans, och hennes (Stinas)
kinder ville icke färgas, hjärtat klappade visserligen starkare,
men också oroligare, och då Dorotea nu efter dansen kom
fram till dem och hälsade förundrad på Halsband och gjorde
honom en mängd frågor, då skulle det varit rätta
ögonblicket för Dorotea att i deras hjärtan ingjuta sin vishet i
afseende pä vår Herres underbara vägar och tisteln och
törnet och allt hvad som kunde ligga där bakom; men
Dorotea hade redan glömt allt detta, och Stina var rent af
förtviflad.
Så såg det ut på denna annandagseftermiddag i
Nemerow-skogen, och om vi undantaga Stina och kanske äfven
löparen — nå, gärna för mig äfven konrektorn, ty han hade
mycket förargad gått ut ur Schults bod med käppknappen
under näsan — så såg man där idel munterhet och glädje;
men i palatset i Neu-Brandenburg säg man i stället desto
mera förargelse. Hvarför hade också hertig Friedrich Franz
af Mecklenburg-Schwerin behöft att på denna dag skicka
ett ridande expressbud till hans höghet af
Mecklenburg-Strelitz ? Men hvartill gagnar det att tala om den saken ?
Budet var där. Rand hade af karlen emottagit ett bref, och
hans höghet hade egenhändigt brutit och egenhändigt läst
det, och när han slutat, sade han helt nådigt: »Rand, vi
få besök i morgon. Vår kärälsklige kusin af
Mecklenburg-Schwerin skall i morgon besöka oss ifrån Berlin med en
passande svit, för att göra oss sin komplimang!»
»Och det säger ni, som om intet hinder funnes? Och
det säger ni mig så oskyldigt? Nej, ers höghet, det går
alls icke an. Det besöket kunna vi för närvarande icke
emottaga. Vi måste hitta på någon sjukdom eller
regeringsbestyr som förevändning.»
»Hvad tänker du på?» frågade hans höghet, hvars panna
rynkades. »Vi skola väl kunna emottaga vår höge frände.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
