Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans höghet. 193
»Ja, gå ni, jag behöfver inte hans höghet, hans höghet
be-höfver mig.»
Nu kom hans höghet i land. Hans förste amiral för
farvattnen Tollensee och Lieps, Jockum Strås, som var farfar
till den nuvarande Johann Strås, tog den höge herren pä.
armen, bar honom genom det bedrägliga elementet och
ställde honom på det torra midt ibland hans trogna folk,
och detta jublade, och musikanterna blåste, och några af
gatpojkarna, som hade mössor, kastade dessa upp i luften,
och då Kristian Bernds förblef hängande uppe i en bok,
kastade de med stenar och käppar efter henne, så att det
nästan blef lifsfarligt, och Kunst ryckte fram från den ena
sidan med det stora punschglaset, hvilket preses alltid
brukade ha i sin hand, då Rundgesang sjöngs, och från andra
sidan framryckte bagaren Schult i samma tempo med två
flaskor dubbelöl, och konrektorn, som på afstånd åskådade
saken, sade för sig själf: »Det ser nästan ut som om hans
höghet skulle lik en ny Prometheus fastkedjas vid Kaukasus
af Styrkan och Kraften, itgarsg^cpt ^l7](fL, hvilket kan här
öfver-sättas med punsch och dubbelöl.»
Men häraf blef intet. Apollo uppträdde nu i
advokaten Kägebeins person, som störtade fram mellan punsch
och dubbelöl, hållande i den ena handen sina hos Korb
tryckta, under åratal mödosamt samlade dikter, i den andra
sina hos Kunst samlade tankar. Kan kunde dem icke
utantill, hvarför han läste upp dem, under det Karolina
Solt-mann stod bakom honom:
»Jag här uti min höge furstes händer
med vördnad och med ödmjukhet
mitt verk så tacksamt lägger ned;
ifall du nådigt nu ditt öga vänder
till dessa dikter, och jag vet,
att blott i några rader för dig känd är,
o, höghet I min tillgifvenhet,
livad lycka du då gifver med!
Han i af hvars nåd du öfver oss ju satt är,
Han skänker dig all lifvets fröjd,
Han låte alla lyckans skatter
utströmma öfver dig från glädjens höjd!
Och Mecklenburg skall fröjda sig
och tacksamt palmer strö för dig!»
Reuter, Berättelser. 11,1. 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
