Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 i 2 fritz reuter.
Härmed öfverlämnade han till hans höghet sina samlade
dikter.
Hans höghet stod alldeles tyst, han kände sig alldeles
öfverväldigad, han var rörd, någonting sådant hade aldrig
förut händt honom, han såg sig om efter Rand, liksom för
att höra efter, hvad han sade därom.
Rand var borta.
Och neubrandenburgarna voro äfven alldeles tysta,
äfven de hade öfverväldigats, någonting sådant hade icke
heller förut händt dem, men de voro icke rörda, utan arga
öfver att en neustrelitzare skulle taga lofven af dem i deras
egen stadsskog, och det dröjde icke heller länge, innan de
började hviska sins emellan: »Skola vi tåla detta? Skola
vi tåla sådant af en neustrelitzare?» Och af hviskandet
blef ett ropande: »Hvar är konrektorn? — Han var här
ännu för en stund sedan. — Ja, far, jag har också sett
honom. — Han gick dit bortåt längs sjön.»
Konrektorn var borta, två hufvudpersoner fattades i
spelet, detta kunde således icke heller bli af någon egentlig
betydenhet.
Hans höghet gick nu nådigt vidare genom den stora
människomassan och hälsade till höger och vänster, och
undersåtarna ropade till honom: »Nå, god dag, ers höghet!
— Det var snällt, att ni kom hit I — Jag sade just nyss,
att hans höghet nog skulle komma en stund på
eftermiddagen.»
»Ären I riktigt nöjda, godt folk?» sporde hans höghet
rätt vänligt.
»Tack, som frågar I — Åjal — Det går väl an. —
Präktigt 1 — Det går på båda benen 1» så ljöd det om
hvartannat.
»Du borde hellre säga: på alla fyra,» inföll en vacker
flicka; »minnes du ännu förlidet år?»
Och hans höghet skrattade nådigst med, då alla
skrattade, och musikanterna blåste, och de tre lakejerna följde,
och bakom dem gingo Kunst och bagar Schult, som om
det vore ett offertåg och de buro dryckesoffret, och därpå
kom skalden, som såg ingenting, alls ingenting, ej ens sina
närmaste bekanta, och Karolina Soltmann hängde vid hans
arm, och han tänkte icke på henne — en äkta skald tänker
hvarken på fästmö eller hustru, utan blott på sin triumf
— han gick ej heller, utan sväfvade fram; och han befann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
