Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HANS HÖGHET.
2 I r
dem var det kanske strunt, men icke för mig. Hvar skulle
jag i en hast taga penningarna ifrån? Oeh hvad hade icke
kunnat inträffa, om jag i min obetänksamhet låtit mig drifvas
därhän, att jag tillhandlat mig Kägebeins gula skatt? Jag
borde blygas öfver, att jag ville sälja mig för penningar,
att jag på gamla dagar ville låta föda mig af en rik hustru I
Ack, min Gud, jag har ju varit en riktig slyngel emot mig
själf. Annu äro kropp och själ friska och sunda hos mig,
och är det tacken, som jag är skyldig Herren Gud därför,
att jag af sådana pojkstreck låter bringa mig alldeles ur
jämvikt och förlorar den grund, på hvilken jag byggt hela
mitt lif: arbete och förtröstan till Gud ? Icke sant, konrektor
^pinus, en sådan rik fru skulle ju vara en härlig sak?
Hvad? Och du skulle låta ge dig pension och titta hela
dagen i ända med en svart kalott och en lång pipa ut
genom fönstret och se dina pojkar gå i skolan, och du skulle
— Gudi lofi — ej ha något mera med dem att göra, och
du skulle då och då tak med en sådan stackars pojke, och
du skulle redan på långt håll finna, att de hos den nye
konrektorn glömt bort allt, hvad du proppat i dem? Ah,
jag kan bli tokig, när jag tänker på, att jag kunnat umgås
med Sådana tankar.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
