Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans höghet.
213
öfver? Jag är frisk, jag har rikligt med arbete och kan
äfven stå väl ut därmed, mot ledsnaden är det väl sörjdt,
mätt har jag hittills alltid blifvit, och efter vällefnad traktar
ej mitt lynne — nå, om man kan få det bättre, så är det
ju ingen synd — men tungan är kort, då det smakar en
väl, säger sadelmakaren Fabe, och den mannen har rätt.
Men ålderdomen? Den måsie komma och skall komma,
och att då vara alldeles ensam I Så länge Dorotea ännu är
hos mig, går det väl an, men om hon . ..Ack nej I Hon
gifter sig icke, det har hon själf sagt alltför ofta, och hvem
skulle väl också vilja gifta sig med Dorotea Holz? Men
hon kan lämna min tjänst; ännu i går var hon ju redan
sin väg. Om jag nu skulle göra upp ett kontrakt med henne,
att hon stannar hos mig under min och sin lifstid? Jag
skulle alltid kunna ge henne ett par thalers högre lön;
men det skulle allt bli ett besynnerligt kontrakt, och hvad
skulle man väl säga därom? Men hvad angår människors
prat mig? Då jag står ensam och ingen bekymrar sig om
mig, behöfver jag ej heller bry mig om någon. Men —
hm, — hml» sade han och tog ut stegen, som om han
ville komma ifrån sina tankar, »konrektor ^Epinus, kantor
iEpinus, du är återigen kommen ur den rätta och in på den
orätta vägen. Hvad? Du anser det vara orätt, att hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
