Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans höghet. 2 3 3
att lära. Men hvad skulle människorna säga? Hvad skulle
hans höghet säga? Nå, därom bryr jag mig föga; men nog
skall det komma att heta öfverallt: han har gift sig med en
obildad människa. Men nu frågar jag: hvad är då egentligen
bildning? En hvar, som någon frågar därom, lämnar olika
svar med alla andra, allt som det passar i stycke. Den ena
tror sig vara bildad, då hon hänger brokiga kläder på kroppen
på sig; den andra, då hon kan dansa menuett; den tredje,
när hon parierar litet fransyska; den fjärde, dä hon kan slå i
te och icke stöter omkull någon kopp; men ingen tänker
på, att det till verklig bildning framför allt hör, att hufvudet
är klart och redigt, viljan stark och god samt hjärtat varmt
och mjukt. Och detta finnes hos Dorotea, hos min Dorotea
Holz. Det är då sant, att hon mången gång är något
häftig och äfven ofta brusar, ut; men det vänjer jag henne
nog af med, det skall väl ge sig. Hon gör ju allt hvad jag
vill, hon rättar sig ju helt och hållet efter mig.»
Härunder hade han hunnit fram till Stargardsporten i
Neu-Brandenburg. Han stannade nu med ens och glodde
på porten, som om han vore den bekanta kon, som glodde
på en nymålad grind, och sade: »Ja, men om hon nu inte
vill ha mig då?» Och han gick in genom porten och
vandrade genom gatorna: »Om hon nu inte vill ha mig?»
Och han gick in genom sin förstugudörr, och hjärtat
klappade i honom: »Om hon nu inte vill ha mig?»
Det var redan skymning, då konrektorn kom in i sin
förstuga; Dorotea öppnade dörren till sitt rum: »Hvem
där...? Min Gud, är det ni, herre? Jag trodde, att ni
först i natt skulle komma tillbaka med postdiligensen.»
»Nej, Dorotea,» sade husbonden och steg in i
Doro-teas rum, »det skulle dröjt för länge för mig, och jag har
inte haft någon ro alls, förrän jag kom tillbaka hem igen.
Målet med Kunst är slut.»
Dorotea sade ingenting.
»Gläder du dig icke däröfver? Och gläder du dig icke
öfver att jag åter är här?»
Dorotea svarade ingenting, utan lutade sig ned öfver
sin kista och gräfde däri.
»Dorotea,» frågade konrektorn, »hvad vill det säga? I
morse, när jag reste bort, var du så tyst, att du knappast
sade mig farväl, och nu är du åter likadan och hälsar mig
knappast välkommen.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
