Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans höghet. 2 3 3
»Hml» sade konrektorn, i det han reste sig upp och
gick fram och tillbaka i rammet och talade sakta för sig
själf: »Hon kan inte säga det, säger hon, och nu skall
jag säga henne det, men huru? Gud i himlen! Om hon
inte nu vill ha mig? Ja, men jag måste ha reda på, huru
jag har det ställdt,» och han satte sig med fast beslutsamhet
åter ned, slängde det ena benet öfver det andra, lutade
sig något tillbaka, som han brukade göra på katedern, och
började:
»Dorotea Holz, redan hos de gamla grekerna och
romarna och äfven hos judarna, det vill säga hos de
gamla judarna på Davids och Salomos tid, har det händt,
att äfven de berömdaste män ... nå, det passar icke
alldeles, och det förstår du väl inte heller, jag måste därför
börja på ett annat sätt. Bibeln förstår du, och i den står:
det är icke godt, att människan är allena, och detta gäller
likasåväl om dig som om mig, och om du går ifrån mig,
ser du, så är jag ensam, och du är också ensam.»
»Herre, jag kan inte stanna,» sade Dorotea och ville
stiga upp.
»Dorotea,» inföll konrektorn och drog henne åter ned,
»hör mig först till punkt. Ser du, under det jag i dag
gick tillbaka från Strelitz — nå, jag hade förargat mig öfver
de båda dumma karlarna; jag skall berätta dig det senare
— och jag åter tänkte på, att du äfven i denna sak rådt
mig till godt, och att du var en bra och dygdesam flicka, och
att du i mina ögon var en vacker flicka .. . Men så sitt då,
Dorotea I» utropade han och slog armen fast om henne och
lutade sig fram mot hennes ansikte, ». . . då tänkte jag för
mig själf på, om du inte skulle vilja bli min hustru?»
Dorotea hade böjt sig tillbaka, då konrektorn lutade
sig framåt, med hvarje ord från hans mun ryckte hon sitt
ansikte längre ifrån honom och sträckte fram sina båda
händer, som om någonting förfärligt kunde ske henne; nu
sprang hon upp, lade de båda händerna i kors öfver bröstet
och stod där dödsblek och utbrast: »Herre, herre I Man
har redan utgjutit så mycken skam och förolämpning öfver
mig I Herre, det har jag ej förtjänat af er!»
»Dorotea,» sade konrektorn och tog hennes båda händer,
hvilka hon åter sträckte fram, som om hon ville hålla honom
ifrån sig, i sina båda samt tryckte dem, »min kära Dorotea,
jag menar ju så väl med dig.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
