Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ben af sig — nå Niklas fick också den ena armen bräckt
— men den unge hertigen var snart åter på benen, och
när jag nu kom springande fram, ropade han: Se till
hertigen!»
»Barmhärtige Gud! Vår gamle hertig låg där alldelas
likblek, och blodet rann utför kinderna på honom, ty han
hade slagit hufvudet illa mot fönsterramen, och då
schwerinerhertigen och jag reste upp honom, svimmade han för
oss, och hertigen befallde, alt han genast skulle bäras in i
huset, och Rand kom nu och grep sig äfven an och den
ene lakejen och hertigen och jag, och så buro vi honom in
i vårt hus och lade honom på min säng.»
»På din säng?» sporde Dorotea.
»Ja, Dorotea,» genmälde Stina. »Jag vet nog, att han
i går gjorde oss båda mycken sorg, men ...»
»Ah, det är ej det jag menar, jag tänker bara på, huru
det är möjligt, att hans höghet kan ligga på din säng.»
»Ja,» sade konrektorn, »nöden har ingen lag.»
»Ja, så ungefär sade hertigen också och skickade efter
en läkare, och då doktor Hempel kom, slog han åder på
honom och sade, att det just icke var farligt, att det kom
sig af skrämseln, men han måste ha lugn, och hans hufvud
skulle afkylas med ättika och vatten, och jag hade
lyckligtvis ättika hemma och svalkade honom därmed, och efter
en timme blef han så trött, att han sakta insomnade, och
då körde den unge hertigen ut alla; så att jag satt där
ensam med honom.»
»Du ensam med den unge hertigen i din kammare?»
sporde Dorotea.
»Ja, jag ville gå min väg, men han tillät det icke,
utan sade, att jag skulle stanna; jag hade en så lätt hand,
sade han.»
»Stina, Stina!» sade konrektorn och hotade henne med
fingret, »han sade bestämdt mer, han sade bestämdt, att du
var en liten vacker flicka.»
»Å, herr konrektor,» inföll Stina och rodnade.
»Nå nå,» sade konrektorn, »han är känd för att vara
en munter herre och skall tycka alldeles förbannadt mycket
om fruntimmer.»
»Å, herre,» sade Dorotea och riste på hufvudet, som
om hon måste tillrättavisa honom för ett så lättsinnigt tal, »en
hertig och min syster Stina!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
