Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Sådant händer nog, Dorotea. Men hur gick det
vidare?» frågade konrektorn.
»Jo, ända tills fram emot klockan sex sof han helt
lugnt, men då vaknade han upp och var vid full sans, och
doktor Hempel sade, att han nu kunde föras bort. Man
hämtade en portschäs, i hvilken man satte honom och
bar honom till slottet. Ja, och då hertigen tog honom
under armen och ville föra bort honom, såg han sig så
förundrad omkring i rummet och frågade, hvar han
egentligen befann sig. ’Hos den här lilla flickan!’ sade
schwerinerhertigen, ’och hon har hjälpt till med att bära herr
kusin hit in,’ sade han, ’och hon har vårdat er som en
dotter,’ sade han. Då såg hans höghet på mig en stund
och sade: ’Jag måtte ha sett dig förut. Nå,’ sade han,
’kom i morgon till slottet och utbed dig en nåd af mig?’»
»Min Gud!» utbrast Dorotea. »Och det kommer du nu
först och berättar mig.»
»Jag kunde ju icke komma förr, ty när han väl var
borta, infunno sig alla grannarna, och jag måste berätta
och åter berätta om igen, och du vet ju, hurudan far är,
för honom var detta naturligtvis en stor ära, och han inbjöd
alltjämt på nytt människor och visade dem alla den plats,
där hans höghet legat, och då jag till sist ville gå min väg,
kom Wilhelm.»
»Det är inte det jag menar,» anmärkte Dorotea, »jag
menar den där omständigheten med nåden, ty det är hufvudsaken,
och därigenom kan ju ...»
»God kväll!» ljöd en röst från förstugan. »Men hvad?
Sofver du redan, Dorotea, och låter dörrarna stå på vid
gafvel?»
Dorotea öppnade dörren till rummet: »Hvem där?»
»Hvem skulle det väl vara, om inte jag? Jag kom
in gårdsvägen, jag kunde väl inte ...» och Schultskan
inträdde.
»Herre Gud, herr konrektor, är ni redan här tillbaka?
Jag trodde er vara i Strelitz. — Du skall få se, sa’ jag till
Kristian, att han kommer först i natt tillbaka med
postdiligensen, ty han åker inte med Kunst, och möjligen sätta
de genast in honom. — Å, hvad du pratar! sa’ Kristian.
Och därför kom jag hit på ett springande, klädd — ni
ursäktar väl? — i mitt gamla förkläde. Jag har sträfvat
hela dagen, för att få allt i ordning igen, och därför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
