Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och ni har beröfvat den ena hennes tjänst, ty hon kan nu
inte stanna längre hos konrektorn, sa’ jag. — Och det
är då sant, Dorotea, att du nu inte kan stanna här längre!»
Dorotea var visserligen en resolverad flicka, men när
nu allt detta så här dukades upp för konrektorn, blef hon
helt svag: hon vardt blek som ett lik och sträckte ut
armarna mot fru Schult: »Fru Schult, jag besvär er ...»
»Nej, Dorotea,» sade Schultskan med stor värdighet,
»här hjälpa inga böner, du måste bort. Jag är en gammal
kvinna och pratar inte om det, men alla andra människor
ha ju reda därpå; jag kände din salig mor mycket väl, och
om hon stod här, skulle hon helt säkert säga: ’Fru Schult
har rätt, Dorotea måste bort, ty hon kan ju annars göra
äfven herr konrektorn till föremål för människors prat’.»
»Guds död!» brusade konrektorn ut mot Schultskan,
»hvad är detta för ett dumt sladder? Hvarför skall jag
bli föremål för människors prat? Hvarför skall Dorotea
bort?»
»Bevars väl, herr konrektor,» sade Schultskan och
ryggade ett steg tillbaka, »jag säger ingenting, alls
ingenting; men när hans höghet säger i min bod i skogen, så
att alla människor höra det, att Dorotea absolut vill gifta
sig med er, så ...»
»Dumt prat!» afbröt henne konrektorn och gick fram
till Dorotea, som sjunkit ned på en stol med händerna för
ansiktet, »Dorotea vill inte gifta sig med mig, men jag vill
gifta mig med Dorotea. — Dorotea, min älskade Dorotea,
låt du människorna prata! Vi behöfva inte göra någon
hemlighet däraf, och hvad jag gör, det kan ligga i öppen
dag för alla, och en hvar må få veta, att du är min
trolofvade, att du skall bli min hustru.»
Stina började bittert gråta, då hon hörde dessa ord,
Schultskan stod en stund alldeles förbluffad, och hvad hennes
Kristian än månde säga, hennes munläder stod alldeles stilla,
fastän det stod vidöppet, och ögonen rullade vildt omkring;
men när hon fick se, att konrektorn gaf Dorotea en kyss,
trodde hon, att konrektorn ville skämta med henne och
inbilla henne något. Hon satte därför händerna i sidorna,
kastade hufvudet tillbaka och sade: »Jag vet nog, att ni
tror mig vara så dum, att ni kan drifva med mig, men om
jag inte lärt så mycket som ni, så vet jag likväl, att ni med
dylikt skämt endast sätter griller i hufvudet på Dorotea.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
