Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans höghet. 2 3 3
»Tag inte illa upp, allernådigste herre,» sade Schult
högt och bugs^^e sig så godt han kunde, »att jag frågat
er i mitt arbetsförkläde.»
»Skadar inte,» genmälde Friedrich Franz. »Nå, god
morgon, godt folkl» — Därmed gick han tillbaka in i slottet.
»Granne,» sade bagar Schult till tunnbindaren, »jag
vet ej hvad jag skall tänka därom, ty min käring var i
går afton alldeles vild; är det sant, hvad hon säger —
men om du ingenting skulle veta, så förskräcks inte! — Är
det sant, att konrektorn vill gifta sig med din Dorotea?»
»Schult,» svarade den gamle tunnbindaren, som blifvit
alldeles vimmelkantig af all den ära, som regnat ned öfver
honom sedan gårdagen, »Schult, hvarför skulle inte Dorotea
kunna gifta sig med konrektorn, när hans höghet själf redan
legat på min Stinas säng och schwerinerhertigen talat till
mig som till en vän?»—och därvid såg han bort öfver
bagaren, som om Schult vore en liten pojke i jämförelse med
honom.
»Granne,» sade Schult lugnt, »förlåt att jag säger det,
men du har då varit ett dumhufvud i alla dina dar och
skall väl fortfarande så förblifva,» och därmed ville han gå
sin väg, men den nye hofpoeten Kägebein kom emot honom
och frågade, huru det stod till med hans höghet.
»Därom kan ni vända er till min granne Holz, ty han
sitter sedan i går eftermiddag med hans höghet på en
stol.»
Och Kägebein frågade tunnbindaren, och andra kommo
och frågade, och gamle Holz stod där som en kalkontupp
bland hönsen och sade:
»Jag tackar er så mycket, godt folk; gå ni lugnt hem I
Schwerinaren har själf sagt mig, att hans höghet är
alldeles frisk.»
Därmed gick han och öfverlade med sig själf om
huruvida icke hans Stina skulle såsom nåd utbedja sig hans
gamla hus och tomt och trädgård, och om icke en liten
titel kunde tillfalla honom, när Dorotea gifte sig med
konrektorn och kantorn.
TiH samlingen på torget sällade sig nu äfven hofrådet
Altmann, som kom ut ifrån slottet och berättade, att han
talat med hans höghet själf under levéen. »Och,» tillade
han för Kägebeins räkning, men likväl så högt, att det kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
