- Project Runeberg -  Hans höghet /
237

(1897) [MARC] Author: Fritz Reuter
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hans höghet.

»Å,» inföll Friedrich Franz, »min herr kusin får nog
ögonen öppna, när den lilla hvita, snälla dufvan kommer
inflaxande hit.»

»Huru?» sporde hans höghet alldeles förbluffad, ty
han hade alldeles glömt Stina. »Inflaxande hit? Hit till
mig?»

»Ni har ju lofvat henne ett bevis på er nåd.»

»Då ha vi gjort det i vår obegripliga dumhet,» utbrast
hans höghet högeligen förargad på sig själf. »Bevare mig
väl, kommer hon också i dag I»

»Ers höghet.. .» sade Rand, som kom in.

»Hvad vill du?» skrek hans höghet mycket förargad
emot honom.

Rand skulle gärna velat sticka honom litet för hans
häftighet, men schwerinerhertigens närvaro hindrade all
motsägelse; han yttrade därför endast helt ödmjukt och
vemodigt :

»Ack, min Gud, jag menar blott, att vi nog till slut
få oss åska i dag.»

»Herre min Gud I» inföll hans höghet, som nu fick
sin hetta alldeles af kyld. »Det fattades bara det!»

»Ja, och så är hofrådet därute med ...»

»Nå, låt honom då för^fan komma in, så att vi sedan
kunna bli af med honom I»

Rand gick, och Friedrich Franz frågade: »Hvad står

på?»

»Det är ett fruntimmer!» genmälde hans höghet.

Hofrådet inträdde. Han var i dag icke så framfusig
som annars, men lika högtidlig som dagen förut, då han
skulle skaffa penningar, och han talade högtyska, och vid
sin arm hade han ett litet vackert fruntimmer i sina bästa
år, så där mellan trettio och fyrtio, hvilket styrt ut sig grant
och nu neg i djupaste underdånighet för hans höghet, som
om hon mycket väl visste, hvad det hade att betyda, att
hon fick tillträde hit.

»Den höga nåden,» började hofrådet och gjorde sin
djupaste bugning.

»Ja, det är bra, det är bra,» inföll hans höghet
visserligen något förtretad, men likväl genom den visade
vördnaden mildare stämd,

»De skola gifta sig båda,» sade han helt kort till den
främmande hertisen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:32:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hoghet/0237.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free