Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
frit2: reuteR.
^ »Såå? Såå?» sade denne och gick helt glädtigt fram till
paret. »Nå, då får jag gratulera till det blifvande, nya äkta
ståndet I»
»Nya äkta ståndet!» inföll hans höghet något giftigt.
»Han har redan varit gift fyra gånger. Har stort courage!
Nå, nå» vände han sig till hofrådet, »det är bra, mycket bra.»
»Med djupaste tacksamhet och vördnad,» började
hofrådet åter och bugade sig, »vågar jag uttrycka den
förhoppningen att få se ers höghet på vårt bröllop.»
»Hvad, hvad? Vi . . . vi på bröllop?»
»Det låter jag icke säga mig två gånger,» inföll
Friedrich Franz muntert, »och den första dansen med den sköna
bruden I»
Och fästmön neg och hofrådet bugade sig och sade :
»Den utomordentliga nåd, h var med ers höghet städse
öfverhopat mig och hvilken ers höghet ännu i morse, då
jag vid levéen hade den lyckan att ...»
»Ja, det är bra, det är bra I» af bröt honom hans
höghet, som fruktade att den andre skulle komma fram med,
att han gifvit honom penningar, och medan han väl ännu
en gång kunde ha stort behof af sådana, tillade han: »Nå,
vi få se; om det är möjligt, skall jag komma.»
Därmed var presentationen slut, och paret aflägsnade
sig under bugningar och nigningar.
»Sådana dumheter!» utbrast hans höghet. »Och allt
detta blott för fruntimrens skull! Vi få en dålig dag i dag,
och min kusin, ni skall få se, att det äfven blir åska;»
därmed sprang han fram till fönstret och såg upp mot
himlen.
Den unge hertigen hade god reda på hans höghets
egenheter, han kände till hans skräck för fruntimmer, och
eftersom han enligt sin egen uppfattning måste anse detta
för en dåraktig inbillning, så roade det honom att få drifva
sina puts med hans höghets motvilja; men han kände äfven
till hans fruktan för åskväder, och det gjorde honom ondt,
att den gamle oroade sig därför, ty han var en godmodig
människa och han sade: »Jag tror ej, att vi få åska. Vädret
ser mig därtill för stabelt ut.»
»Nej, nej! De säga det alla; men t/^/a det likväl icke.
Den ende, som vet det, är den gamle konrektorn, och han
vet det med säkerhet.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
