Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans ttögmet.
»Hvad är det för en karl?» frågade Friedrich Franz.
»Det är en gammal klok man; men det är också en
grofhuggare,» sade hans höghet med förtretad ton; »han
understår sig att motsäga oss; men han är oumbärlig i
mina väderleksangelägenheter, jag skall låta kalla honom
hit.»
»Vänta ännu litet, min herr kusin,» sade den unge
hertigen, »jag skall själf gå ut ett slag på torget och se
efter vädret,» — och därmed gick han ut.
Där ute på torget såg han på himlen idel solsken, och
då han gick omkring rådhuset, för att äfven på andra sidan
om det kunna betrakta himlen, såg han också idel solsken
på gatan, ty där stodo tvenne par i full glans och ståt.
Det ena paret var hofrådet Altmann med sin fästmö, som
just togo farväl och under skratt och munterhet styrde sina
steg till Kunst på rådhuskällaren, och när de kommo dit
in, utropade hofrådet: »Kunst, en flaska vin af det bästa
och ett glas muskat åt min kära fästmö, ty vår Herre börjar
muntert denna sin dag, Kägebein och Karolina Soltmann
af-lägga visit hos hans höghet.»
Det andra paret, hvilket om möjligt var ännu mera
utstyrdt än det första, passerade stolt förbi honom och
seglade direkt in genom slottsporten.
Då hertigen kom in i försalen, befann sig Rand i häftig
diskurs med paret, och han afbröt dem kort med orden:
»Se, där kommer just hans höghet af Mecklenburg-Schwerin,
ni kunna själfva fråga honom,» därmed sprang han sin
väg, ty hans höghets klocka tillät honom ej att stanna
längre.
»Hvad är det?» frågade Friedrich Franz och trädde
närmare.
Karolina Dorimena Soltmann var van vid hofluften,
hon sköt därför ihop i en nigning och slog ned ögonen,
som om hon på golfvet ville leta efter knappnålar.
Kägebein var ännu för nybakad, för att han skulle ha begrepp
om att bete sig på samma sätt, och den stora glädje, som
han ville göra hans höghet med sin tacksägelse för
hof-poeten och presentationen af sin fästmö, hade stigit honom
åt hufvudet, och skaldekonsten kom åter till utbrott hos
honom, och den drar en människa uppåt. Han glömde
därför bugningen och började:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
