Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246 fritz reuter.
Friedrich Franz hade allt hittills betraktat saken mycket
allvarsamt, ty den gamle konrektorn föreföll honom
verkligen mycket allvarsam, och Dorotea såg ut, som om
yttersta domen snart vore inne; men när han såg dem båda stå
så där framför sig och tänkte sig, att Dorotea anställt en
riktig jakt efter konrektorn, då sköts regeln ifrån allvarets
dörr, och de obändigaste, lustigaste tankar brusade ut och
slogo kullerbyttor och hjulade, och med ett skallande muntert
skratt utropade han: »Kära kusin, kära kusin I Ni har då
en lustig hofhållningb
Kära kusin visste nu egentligen icke, hvad han skulle
säga 5 men den gamle konrektorn hade ännu något på hjärtat,
som måste ut.
»Ers höghet af Schwerin, om ni vill skratta, så kan
jag icke förbjuda er det, och jag bryr mig ej heller därom,
ty ni är icke min landsherre.»
»Det är sant,» sade Dorotea sakta för sig själf, »han
är icke vår landsherre.»
»Men till er, hertig af Mecklenburg-Strelitz,» sade
konrektorn och rätade ännu mera på sig, »till er ställer jag
mina ord. Hvad skall väl världen efter hundra och tusen
år säga om hertigen af Mecklenburg, som icke skipat
rättvisa mot sina trognaste undersåtar?»
»Men hvad vill han då? Jag är ju beredd att säga,
att hon icke jagat efter honom. Hvad vill han då mera?»
»Kära kusin,» sade Friedrich Franz, som under tiden
gått omkring Dorotea, »ni bör äfven säga, att Dorotea Holz
är en förträfflig och bra flicka och riktigt skapad till att
göra herr konrektorns hem lyckligt.»
»Det vill jag också, men gå nu I»
»Dorotea, är du nöjd därmed?» sporde konrektorn.
»Det är jag,» sade Dorotea och gjorde en djup
nig-ning för hans höghet af Strelitz och hans höghet af Schwerin
och gick med konrektorn.
»Men på ert bröllop kommer jag icke!» ropade hans
höghet efter dem.
»Behöfs ej heller, ers höghet,» sade konrektorn på
tröskeln, »det blir ett tyst och anspråkslöst bröllop.»
»Randl» ropade hans höghet. »Spring efter honom och
fråga, om det verkligen blir åska i dag!»
Konrektorn gick med sin Dorotea öfver torget; men
det gick på samma sätt med honom som med hofpoeten, han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
