- Project Runeberg -  Hans höghet /
253

(1897) [MARC] Author: Fritz Reuter
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hans höghet. 253

Alla fönster och dörrar vid Neu-Brandenburgs vackra
torg voro fullsatta med hufvuden, från min gamle vän
Hager-manns hus till vänster ned till Gyllene Knappen, och från
Blauerts hörn ned till andra hörnet, där herr von
Bol-tenstern har ett apotek och tre hundar, och från
Butter-manns tittade prinsessan Kristel, som där stätade i en kort
husarjacka och bockskinnsbyxor, och då den vakanta
kammarjungfrun Dorimena fick se sin forna härskarinna i en
så ståtlig dräkt, neg hon bort öfver torget och drack i
djupaste underdånighet ur sitt glas muskat, som hon höll i
handen; och prinsessan Kristel? Ja, hon lät slå i åt sig ett
glas portvin och besvarade sin forna kammarjungfrus skål.

Se så, nu skulle då historien vara riktigt slut; men
det förhåller sig med en historia alldeles på samma sätt
som med nyårsräkningar; när man säger för sig själf: »Se
så, nu har du gjort upp allting 1» så kommer ytterhgare
stadsmusikanten, nattväktaren och sotaren. Till min sötare
i denna historia har jag valt mig en mycket hög herre,
nämligen själfva hertigen Friedrich Franz af
Mecklenburg-Schwerin.

Friedrich Franz hade, sedan hans höghet gått till hvila,
lagt sig i fönstret och betraktat den glada uppståndelsen
utanför rådhuskällaren; nå, det gick honom, som det går
alla furstar, hvilka befinna sig på resa, han hade icke för
mycket att göra, och hertigens af Strelitz märkliga
förhållanden, hvilka han i sin åskvädersångest klarerade i sitt
kabinett, voro ej heller af det slag, att han kunde där ha
något synnerligt nöje, och hans höghets hofkavaljerer voro
sådana, att de föreföllo mig, som när jag hos en skomakare
beställt mig ett par riktigt bekväma kalfskinnsstöflar, och
skomakaren kommer med ett par af hästläder, hvilka klämma
mig så på liktornarna, att jag till och med blir missbelåten
med våra tyska förhållanden. Därför tänkte också Friedrich
Franz: »Hvad har du att göra med hästläders-hofherrarna,
hans höghet och liktornar, du skall söka dig ett nöje, som du
kan ha förströelse af,» och han gick öfver till rådhuskällaren,
och han fann här nöje, söm han kunde ha förströelse af.

När han kom in i gästsalen, föll Schultskan honom i
flanken och utbrast: »TstI SchwerinerhertigenI Ers höghet,
ni är den man, som Stina och Halsband ... Ni är den
man, som konrektorn och Dorotea, och ni är den man,
som den tokige advokaten och hofrådet och min Kristian
och jag ...»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:32:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hoghet/0253.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free