Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 i 2 FRITZ REUTER.
»MutterI» skrek Kristian Schult @ch hejdade hennes
munvädersvingar, »nu skenar munnen bort med dig. Förlåt,
ers höghet, jag kände er inte i morse.»
Hofrädet kom fram med sin fästmö och hälsade på
honom, och Kunst kom äter med sitt evinnerliga stora glas,
och konrektorn kom med sin Dorotea och ville säga något,
men hertigen föll honom i talet och yttrade: »Herr
kon-rektor, jag säg er i morse och jag tyckte särdeles mycket
om er, skulle ni vilja emottaga rektorsplatsen vid
Frideri-cianiim i Schwerin?»
Den gamle konrektorn gjorde en djup bugning och
svarade: »Mycken ära för mig, herre 1 Men vår skola här i
Brandenburg är en stadens skola, och då jag ännu ingenting
var vid unga år, gaf magistraten mig anställning här, och
magistraten har alltid handlat hederligt mot mig — det vill
säga, man får alltid lönen för sent — och de dumma
pojkarna — Pagel Zarnewitz till exempel — ja, de kunna då
förarga en — men, herre, dessa dumma pojkar äro dock
alldeles fastvuxna vid mitt hjärta, och se, det här är min
Dorotea, hon är barnfödd här i Brandenburg. — Ursäkta
mig, om jag föredrager att stanna här, ty Dorotea skulle
inte finna sig rätt väl på ett främmande ställe.»
»Däri har ni måhända rätt,» sade Friedrich Franz och
ville säga något mera, men den gamle tunnbindaren Holz
afbröt honom mycket blygsamt:
»Ers höghet af Schv^erin, jag hade redan i morse den
stora nåden att få tala med er; med förlof, detta är min
familj, det här är min konrektorska och det här är min
löperska,» och därmed presenterade han sina döttrar,
ungefär lika högtidligt som då den gamle sjökapten Stypmann i
Stralsund gick genom Stralsunds gator med kronprinsen af
Preussen, som sedan blef Friedrich Wilhelm IV, och därvid
pekade upp mot en balkong i tredje våningen, sägande:
»Ers kungliga höghet, mina tre döttrar!»
Friedrich Franz hörde ej vidare därpå, utan närmade
sig löpareparet: »Nå, men hur skall det gå med er?»
»Ers höghet,» genmälde Wilhelm Halsband, »jag har i
hemlighet lärt mig tunnbindareyrket hos min svärfar, och
nu måste jag lägga an på att få ett gesällbref, och sedan
får jag ge mig ut och vandra i tre är.»
»Hml» anmärkte Friedrich Franz. »Det är långa
utsikter. »
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
