Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den 7 Mars 1785[1] synes ön faktiskt hafva kommit
i svenskarnes händer. Den öfverlemnades då af S.
Barthelemys och S. Martins ståthållare, chevalier de Durat,
i baron S. M. Rayalins vård. Rayalin blef nu öns förste
svenske guvernör. Doktor Fahlberg blef
guvernementssekreterare, S. Thunborg blef svensk prest på ön, och
garnisonen stod under befäl af P. H. Rosenstein.
Då Barthelemy blef svensk koloni, te sig dess
förhållanden i en mörk dager. Hela invånareantalet
uppgick blott till 739 personer, hvaraf 458 voro hvita —
fransmän, engelsmän och holländare — och 281 negrer.
Den odlade jorden på ön var visserligen god, men
befann sig i händerna på 9 jordbrukare. Taflans ljusaste
punkt var den förträifliga hamnen — le Carenage[2].
Rayalin klagar öfver, att omkostnaderna derute i
början varit stora, men säger sig på samma gång hysa
godt hopp, att kolonien i framtiden skall bära sig[3].
Det danska justitierådet och handelsagenten
Willman, som synes af svenska regeringen hafva blifvit
vidtalad att yttra sig om de vestindiska förhållandena,
hvartill han på grund af sin stora handel i de vestindiska
farvattnen var synnerligen lämplig, ger i ett längre
utlåtande en bild af ställningen på Barthelemy strax efter
föreningen med Sverige samt föreslår ock medel,
hvarigenom densamma kan upphjelpas och förbättras[4]. Öns
omkrets var liten, folknummern låg, och produkterna få.
Fiske, kalkbränning och boskapsskötsel voro invånarnes
vigtigaste näringsgrenar. Af socker och bomull samt
öns öfriga produkter kunde ön på sin höjd utskeppa 4
laster årligen. Någon egentlig marknad för sina
produkter kunde ej Sverige få derute, om ön stängdes för
främlingar. Willmans åsigt är derför, att de
grundsatser, staterna på denna tid i allmänhet tillämpade på sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
